onsdag 30 september 2009

Atitlansjön

Dagen har knappt börjat och det är tid att ta sej ned till bryggan där båtarna väntar. Vi ska träffa Tejedoras Teixchel som finns i byn San Pedro la Laguna, vilket betyder en båttur på ca 45 minuter tvärs över sjön. Så här på morgonen är Atitlansjön lugn, knappt en våg, men på eftermiddagen är det ett vådligt äventyr att korsa sjön. Vi hoppas vara tillbaka innan 15 då vinde, xocomil, börjar blåsa upp.
Atitlansjön är 320 meter djup och har inget synligt utlopp, utan underjordiska floder förbinder den med Stilla Havs kusten. Sjön och området runtomkring med alla des vulkaner anses vara något av en helig plats, och det pratas om energier och energiplatser. Vad som är helt säkert är att det finns åtskilliga platser runt om Atitlansjön där mayafolket har sina heliga cermonier där man bränner rökelse, tänder eldar och ber till de gudar och andar som finns i sjön. Lanchan (båt som tar upp till 12 personer) angör bryggan och det är dags att kliva i.
Här kommer bilderna som hör till föregående inlägg. Som sagt, learning by doing... hav tålamod!

Antonio Perez på kontoret
Två mayakvinnor lär sej sy med hjälp av instruktören.

Byn San Antonio Palopo







På besök i San Antonio

Besöket hos kooperativet i San Antonio Palopo, som ligger precis vid Atitlan sjöns strand, sker under dygnets hetaste timmar. Vägen till byn slingrar sej efter bergsväggen samtidigt som en fantastisk vy över Atitlansjön och dess vulkaner breder ut sej åt andra hållet. Vi vandrar uppför långa trappor som zick-zackar sej fram mellan husen som verkar hänga rätt ut från berget.
Mötet med Antonio Perez, kooperativets administratör, sker inne på kontoret. Han är lycklig för att kooperativet fått fyra nya symaskiner från en organisation i Kanada. Nu pågår utbildningar för fullt. Under tiden vi samtalar så får två av de kvinnliga medlemmarna i kooperativet pröva lyckan vid symaskinerna. De två mayakvinnorna sitter vid varsin symaskin och lyssnar på instruktören. Under en månads tid, fem dagar i veckan, ska de lära sej att sy.
Vi pratar om hur kooperativet fungerar och hur kvalitetskontrollen sköts. Antonio berättar att det vartannat år väljs i samband med årsmötet, ett råd "Comission de vigilancia" som består av tre personer som är medlemmar i kooperativet. Rådet kontrollerar att kooperativets ekonomi sköts och att kvalitén på de varor som produceras är hög. Om en medlem inte klarar de krav som ställs på arbetet, så blir det avdrag på betalningen. Det låter som tuffa tider, men man ger även mer utbildning till medlemmen för att den ska kunna förändra och förbättra kvaliteten på sitt arbete. Det fungerar väl, säger Antonio, som tillägger att det samtidigt ges hjälp för nytillkommna medlemmar för att de ska kunna komma igång med arbete på ett bra sätt.


Vi gör upp om att komma tillbaka på måndag för att besöka flera av medlemmarna. Innan vi går så tar vi en titt på kooperativets butik som ligger flera nivåer nedanför kontoret (som liksom hänger högt upp på bergsväggen och har en vidunderlig utsikt över sjön). I butiken säljs en del av de varor som produceras, främst till de turister som besöker by, ett bra sätt att få in inkomster i vanliga fall, men nu har turisterna lyst med sin frånvaro de senaste månaderna. Butiken är sprängfylld av färgglada tyger! Det är svårt att slita sej....

lördag 26 september 2009

Pa plats i Panajachel

Ar nu antligen framme! Mycket flygplan blev det, men resultatet overvager de estoniska man med stora vinbegar som var mina stolsgrannar i 9 timmar, den otroligt langsamma kon for att komma genom passkontrollen i USA, flygbussen som var nast intill omojlig att hitta i Miami, och till slut, den krokiga (men nyrenoverade) vagen fran Guatemala City till Panajachel. Delade buss med en kille fran Oxfam som ser till att bonder pa landsbygden far hjalp med att forhandla fram bra kontrakt pa sina rattvisemarkta bananer och sitt kaffe nar de saljer dem till stora kedjor (som Tesco) i England. Torkan som harjar i Guatemala (den varsta pa 36 ar) har varit varst pa ostkusten i Petén omradet. Majsen har bara vaxt 1/4 av vad den ska, och nu svalter befolkningen. En sorts karastrof-tillstand har utlysts av president Colom, som bett om hjalp av varldssamfundet.
Sen var det aven den semestrande ingenjoren fran den Guldgruva som har stora problem med utslapp av gifter, som aven Sverige har sina fingrar i. Han ansag att det som eventuellt kunde vara ett problem, nog kunde vagas upp av att gruvan anstallt over 1000 av traktens bonder, samt att man startat en klinik och byggt upp flera skolor. Det var upplysade 4 timmar, samtidigt som Guatemalas landsbyggd bredde ut sej utanfor bilfonstret. Det finns fa lander i varldeln som kan mata sej mot Guatemalas fantastiska natur.

Dagens mote med Tejedoras Teixchel ar flyttat till imorgon. Vaknade av smallar och undrade om det var skottlossning, tills minnet kom tillbaka. Har firar man varandras fodelsedagar med att smalla smatterband (av kinapuffar, inga sma ettores smallare har inte) utanfor porten hos fodelsedagsfiraren. Kvinnan jag bor hos, Kerstin Franklin, ska flytta tillbaka till Sverige sa smaningom, och hade rensat hela huset pa oveflodiga saker. Sa vi styrde kosan till en "gringomercado" (en loppmarknad) dar vi nu salt allting. Pengarna fran forsaljningen gar till mayakooperativet Union y Fuerza de Mujeres, som behover kopa in en ny majskvarn. Den 6 ar gamla kvarnen har lagats sa manga ganger att det inte langre gar att laga mer. Nu vill man aterigen kopa en diseldriven majskvarn. Funderar pa om det inte skulle vara battre med en som drivs med solenergi?

tisdag 22 september 2009

Alldeles snart är det dax för avfärd!

Så där, nu är det mesta ordnat inför resan. Det är bara själva packningen kvar....

Hela första veckan är inbokad med besök hos kooperativen runt Atitlansjön. Det första redan på lördag hos mayakooperativet Tejedoras Teixchel i byn San Pedro la Laguna.

Starten på resan är tåget från Laholm tidigt på torsdag morgon. Flygrutten går över USA med övernattning i Miami, innan landningen i Guatemala City på fredag eftermiddag. Sedan blir det "shuttle" till Panajachel där jag ska bo de närmaste veckorna. Därifrån går det båtar, bussar och pick-up till de olika kooperativen.

Men först, så ska alltså packningen avklaras...