Fair Monkey - a fair trade devotion

Fair Monkey 5-års jubilerar

2011-08-04T13:04:00.011+02:00

Fair Monkey fyller 5 år!

Söndagen den 28 augusti är det dags att fira våra 5 år i mayakvinnornas tjänst.
Vi är stolta och lyckliga över alla fantastiska människor vi träffat under åren och som gjort detta möjligt. Den stora betydelsen vårt gemensamma arbete har genererat för mayakvinnorna i Guatemala visar på hur viktigt det är med fair trade och vi är helt övertygade om att det är ett bra sätt att skapa positiva möjligheter och långvarig förändring, där det behövs som mest.
Nu är det dags att fira alla galna upptåg, hårt arbete, goda skratt, svåra beslut och kreativa möten! Fair Monkey bjuder in ALLA att fira tillsammans med oss!
Söndagen den 28:e augusti mellan 11.00-16.00 är det öppet hus (samt partytält) med vickning, fina erbjudanden, utställning av mayadräkter, kortare föredrag (vid tre tillfällen under dagen) och chans till riktigt trevligt mingel. Heta nyheter i form av rykande färska produkter kryddar tillfället lite extra.

Varmt Välkommen!!!! Vi hoppas på att få träffa dig :)

PS, vill du ha mer information eller om du har frågor är du välkommen att ringa oss på 0430-303 50 eller maila info@fairmonkey.se

Sommar, sol och regn(!)

2011-07-06T12:17:00.017+02:00

Sommaren har anfallit vårt avlånga land på bred front! Härligt, varmt, ljuvligt och njutbart på alla sätt och vis. Förhoppningsvis så har du en semester att se fram emot, om du inte redan sitter i solstolen och njuter av den vill säga.
Hos Fair Monkey turas vi om med ledigheterna och har öppet på kontoret hela sommaren mellan 10-16 varje vardag (ej 18 juli då kontoret är stängt). Vill du komma på besök bjuder vi gärna på en kopp rättvisemärkt kaffe och möjligheten att botanisera bland alla de fina varorna och sommarerbjudandena på vår veranda.
Passa även på att boka lördagen den 20:e augusti för ett besök hos Fair Monkey. Vi har 5 års jubileum och planerar att fira detta med
både pompa och ståt! Mer information kommer, men vill passa på
att flagga för datumet så ni kan kryssa för dagen i kalendern.

I Guatemala så är det nu full fart på midjevävar och vävstolar hos alla mayakooperativen. Så klart även hos grupperna som skapar smycken av pärlor och de som använder barr för att skapa sina konstverk. I början av augusti är det nämligen inlämning hos fraktbolaget för vidarebefordran till Sverige och alla våra härliga kunder.
Fair Monkey har lagt några av de största beställningarna någonsin! Vi är lite nervösa för hur det ska gå, men har lagt in en högre växel för att öka möjligheterna till försäljning runt om i Sverige. Känner du till en affär du vill tipsa om, eller kanske driver eget där du vill sälja mayakvinnornas produkter, så hör gärna av er
I rapporterna från Guatemala så är det mycket väder just nu. Regnen har äntligen kommit efter alltför lång tid av torka, men de har kommit med sådan styrka att de svept med sej det översta lagret av den torra porösa jorden. Så fälten där man planterat sina majsfrön har spolats rena från det översta lagret, och majsfröna har förts bort med vattnet.
Odilia från mayakooperativet Asomadek berättar om hur hon tillsammans med sin mamma återvände till fälten efter flera dagars ösregn och fann allt bortspolat. Nu har de fått köpa nya majsfrön och återigen planterat fälten, men till de extra kostnaderna av de nya fröna och den förlorade odlingstiden. Familjen hoppas fortfarande på att hinna få en majsskörd till hösten så man klarar behoven av majsmjöl över vintern.
Vädret kan vi inte styra över, någonstans i världen (även om man skulle vilja), men vi kan se till att mayakvinnorna har arbeten och möjligheter att skapa inkomster till sig och sina familjer för att klara av sådana här tillfällen när vädret sätter krokben för odlandet av familjens mat. Hantverket är helt enkelt levebrödet för dessa mayakvinnor. Ett stort tack till alla er som gör detta möjligt!

Arbetet med höstens beställningar pågår för fullt hos kooperativen.

2011-05-06T16:23:00.006+02:00

Under vår Guatemalaresa är det mycket som ska ske, oftast mycket mer än vi egentligen har möjlighet att få gjort. Men en av de viktigare sakerna är att arbeta med nästa års beställningar. Vi lägger mycket tid, tillsammans med designansvarig på de olika kooperativen, på att få fram nya varor och nya spännande färgkombinationer. Här håller Magdalena tillsammans med Maria, som är design och kvalitetsansvarig på Asociación Maya de Desarrollo, på att ta fram färger till höstens kollektion av bambusjalar.

Miriam från Asociación Ixoq Aj Queem funderar på ritningarna från den svenska designerduon Knätofs. En helt ny väsk-kollektion ska vi försöka att skapa tillsammans. De 15 mayakvinnorna i kooperativet har behov av mer arbete och vi hoppas att det ska bli produkter som passar väl in hos svenskarna, samtidigt som de har en tydlig guatemaltekisk touch. Det visar sig att det inte är helt okomplicerat att få fram produkter efter endast ritningar. Det viktiga är att designansvarig i kooperativet förstår ritningarna för att sedan kunna förmedla det till de andra medlemmarna, men det är verkligen inte helt lätt, även för en högutbildad kvinna som Miriam (som både studerar på universitet och läser engelska). Vi har tagit fasta på detta till nästa gång, då vi ska ha uppsydda exemplar med oss för att enkelt kunna visa hur produkten ska se ut i färdigt skick. Tillsammans löser vi emellertid det hela med lite uppfinningsförmåga och massor av god vilja och fantasi.

Trama Textiles har även de fått en bunt med ritningar att svettas över. Amparo och Oralia har med sig de första modellerna i kollektionen av de nya midjevävda kuddarna. Långa diskussioner med frågor, prov på färgnyanser, tagandes av mått och funderingar på behovet av knappar eller dragkedjor följer när vi träffas. Så småningom kommer vi fram till en lösning som fungerar både praktiskt och rent designmässigt. Men då har redan Carlita (Oralias dotter) tröttnat för länge sen, och lagt sej tillrätta bland varuprover och ritningar på soffan för en vilopaus :)

Årsmöte hos Cooperativa Artesanal San Antonio Palopo

2011-03-27T04:06:00.007+02:00

Lördag klockan 09,00 samlas ca 40 av Cooperativa Artesenal San Antonio Palopo's medlemmar till årsmöte. Salen är dekorerad med vackra blå, lila och ljusblåa band i taket och golvet är täckt av nyplockade barr. Så fort någon går på barren luktar det tallskog. Det är mest kvinnor som närvarar vid årsmötet, samt en mindre grupp män. Folket droppar in under morgonen, och så småningom tar stolarna slut och folket börjar sitta på golvet. Glädjande nog är det mest kvinnorna som ifrågasätter och kommer med kommentarer under årsmötet.

Carlos, som är revisor för kooperativet, går igenom den ekonomiska redovisningen samt balansrapporten. Allt är uppskrivet på stora ark och gås igenom noggrant av Carlos som samtidigt uppmuntrar medlemmarna att fråga och fundera över siffrorna. Innan genomgången så har han pratat om vikten av att skapa en gemensam framtid, att arbeta tillsammans, för att tillsammans nå målet av förbättrade livsvillkor för medlemmarna. Hela genomgången görs på kakchikel vilket är dialekten som talas i kooperativet. Alla genomgångar och allt som ska bestämmas på årsmötet görs på kakchikel, så att alla kan delta och alla kan förstå vad som sägs.

Inför valet av styrelse och Comision de Vigilancia (som är ansvarig för kvalitetskontrollen samt även är de som löser konflikter mellan medlemmar och har yttersta kontrollen och ansvaret för kooperativet) så hade era utsända från Fair Monkey ett litet brandtal om vikten av kvinnlig representation i styrelsen och i Comision de Vigilancia. Hälften av medlemmarna i kooperativet är kvinnor, men de är inte över huvudtaget med där besluten tas. Även vise ordförande försökte få kvinnorna att ställa upp på valbar plats och peppa dem till deltagande. Det har skett flera utbildningar för de kvinnliga medlemmarna för att de ska kunna vara med i styrelsearbetet och veta vad det innebär. Tyvärr så valdes inte en enda kvinna in i varken styrelse eller Comision. När vi frågade några av kvinnorna varför, så sa de att det var männens område.

Här visas valresultatet upp efter att varje medlem offentligt uttalat på vilken person man ville lägga sin röst på. Flest röster fick ordförandeposten, sen vise ordförande, trean blev sekreterare etc. Vår förhoppning är att det till nästa val kommer att finnas flera kvinnor i styrelsen, samt att även kvinnorna själva inser vikten av att vara deltagare där besluten tas. Tillsammans med den nya styrelsen ska vi försöka få fram de mekanismer som möjliggör kvinnligt deltagande.

Magdaleno Ramirez valdes till ordförande (längst till vänster), Juan Perez Dias till vise ordförande, Pedro Sicajan Perez sekreterare, Pedro Diaz första vocal och Francisco fortsatte som kassör.

I Comision de Vigilacia valdes Rudy Sicajan Siray till ordförande (längst till vänster), Pedro Calabay Perez till sekreterare och Pablo Perez Perez till första vocal.

En av kooperativets nyaste förgreningar är produktion av dricksvatten. Efter stormen Agatha var det många hushåll som stod utan vatten under lång tid och som en följd av det blev många människor sjuka. För att hjälpa befolkningen i byn, samt även tjäna en mindre summa pengar, så bestämde sej kooperativet för att ta fram rent dricksvatten som man sedan har börjat distribuera. Vattnet säljer de för hälften (ca 7 kronor för 19 liter) av det normala priset (ca 16 kronor) som de andra bolagen tar för samma kvantitet vatten.

Påskförberedelser i Guatemala och nya varor till Sverige

2011-03-25T01:15:00.008+01:00

Påsken kanske känns långt borta, men här i Guatemala så har man börjat med fastan. Parader med religiösa motiv, ofta med hundratals deltagare, avlöser varandra fram till den hejdundrande avslutningen vid påskhelgen. Det är fantastiskt att se och befolkningen går man ur huse för att titta på och vandra med. Samtidigt som många strävar efter att ha en extra slant vid påsken för att kunna ge sin familj lite speciell mat samt även kunna delta i några av festligheterna så kommer det nyheter om ökade priser på livsmedel. Majsen, som är stapelvaran i maten har höjts från 180 kr till 260 kronor per 100 kg och många av de andra spannmålen har höjts med ca 20-30 %. En otroligt saftig ökning som det är svår för många familjer att betala. Ökningen av spannmålspriserna beror till stor del på spekulationer och bränslebrist efter stormen Agatha.

7,5 miljoner kvinnor bor i Guatemala (enligt INE, Instituto Nacional de Estadística) och Fair Monkey arbetar tillsammans med några av dem. På bilden ser ni några av skådespelarna i Museo Vivo (Levande Museum) som precis har startat med sina föreställningar. Här har mayakvinnorna en liten teaterföreställning samt visar upp 17 olika dräkter från departementet Sololá, allt för att presentera den mycket levande kulturen som finns här i området. Det här är ett av många sätt där kvinnor arbetar med att hålla kulturen levande.

Ett annat sätt att hålla traditioner och kultur levande är att få rättvist betalt för sitt arbete. Den alldeles nya styrelsen hos Asomadek ser till att de 170 medlemmarna har fullt upp med att väva på sina midjevävar och på så vis behålla och utveckla den urgamla kunskapen med midjevävandet.

Dominga har tillsammans med en kanadensisk designer utvecklat en ny bambusjal, denna gången utan chenill! "Det är färgerna från Atitlansjön som vi har inspirerats av" säger Dominga medan hon gör i ordning varpen till midjeväven. " Det är väldigt viktigt att spänningen blir likadan över hela varpen, annars så tappar sjalen sin form och faller inte lika vackert" fortsätter hon. Vi har stora förhoppningar om att få med oss några prover hem till Sverige när vi återvänder.

Här är några väl-packade säckar med bambusjalar och ponchos på väg ned till fraktbolaget i kooperativets van, för att så småningom landa på Fair Monkey kontoret i Våxtorp.

Hos Trama Textiles var det glada miner när frakten väl var packad! 12 välfyllda lådor med hantverk från 400 mayakvinnor, det är verkligen något att vara glad över. Håll utkik på vår hemsida www.fairmonkey.se där allt snart finns för beskådan. Nu när frakten väl är överstökad på den här sidan av jorden (ni får fortsätta med den i Svedala...) så ska vi övergå till att skapa några helt nya varor tillsammans med mayakooperativen. Ett alldeles sprillans nytt samarbete med två duktiga designers i "Knätofs" har gett många ideer, men framför allt nya läckra produkter som kommer till höstkollektionen. Titta gärna in på Maria och Anna's hemsida http://www.knatofs.com/ och bli inspirerade.

Livet i Guatemala mellan möten och huvudkudde

2011-03-20T01:31:00.008+01:00

Några har funderat över hur vi har det i Guatemala när vi är här och arbetar tillsammans med mayakooperativen. Så här kommer några bilder samt rader om livet på resande fot.

Vi bor i byn Panajachel, en av 13 byar, som ligger alldeles invid Atitlansjön, en sjö som är helt omringad av vulkaner, den största Vulkan Atitlán är på 3537 meter. Sjön är 8 km från norr till söder och 18 km från öster till väster. Medel-djupet är ca 300 meter. Panajachel har drygt

20 000 invånare och är en riktig turistmagnet både för långväga resenärer och guatemalteker.

Gamla skolbussar från USA har fått nytt liv och avtjänar sin pension rullandes på Guatemalas slingriga vägar. Chaufförerna har alla aspirationer på att vara med i Formula 1, så det går fort! Avgasmolnen står som plymer från bussen och det är inte direkt miljödisel med partikelfilter som används. Avgaserna är ett riktigt miljöproblem i alla större städer och byar i Guatemala. När vi är ute och besöker kvinnogrupperna så är det "chicken bus" (som det kallas här) eller bakpå ett pick-up flak fullt av människor (så fullt att det allt som oftast gnistrar när man åker över fartguppen), som är de transporter som står till buds.

På många av torgen i byarna syns vattenbehållare uppsatta av kommunen för att invånarna ska ha rent vatten. Efter de senaste regnen, speciellt efter ovädret Agatha, så har det varit svårt med tillgång till rent dricksvatten. De flesta dricker vatten på flaska (om man har det någorlunda bra ställt ekonomiskt) för att slippa få tex amöba. Vi får vatten levererat i 19 liters dunkar till vår lägenhet två gånger i veckan till en kostnad av 32 kronor.

Frukt och grönt (samt en hel del annat som tex stearinljus, som behövs för de ofta förekommande strömavbrotten) köper vi på den lokala marknaden. En hel del prutande krävs, och en och annan skojare passerar också. För andra saker som mjölk, salt, pasta etc. så finns den lokala, lite större livsmedelsbutiken som påminner en del om Netto i sin utformning.

Tomater, limé och avocado är stapelvaror i vårt hushåll. Alla grönsaker måste desinficeras innan man kan äta dem, oftast med en klor-luktande vätska som hälls i vatten och som man sedan lägger i alla grönsakerna i minst fem minuter. Det är en ganska omständig process att laga mat.

Vi hyr en lägenhet mitt i byn, med kök så vi kan ha eget hushåll, något som underlättar livet en hel del. Lägenheten är väldigt enkel med ett sovrum, ett matrum, kök med den allra enklaste utrustningen samt ett badrum. På framsidan finns en lite gräsmatta och trädgård, perfekt att äta frukost på. Granntupp med äggsjuka hönor ingår, samt även musikskola i huset bredvid (många trumpetlektioner blir det, och framstegen verkar små...).

Tvättmaskin (Pila) ingår också. Kräver en del handkraft och det finns bara ett program, handtvätt i kallvatten. Som tur är så torkar tvätten superfort i det varma vädret.

Frank arbetar med laptopen i vardagsrummet. Vi har lyckats ordna mobilt bredband och slipper därmed att sitta på internetcaféer när vi arbetar, och skriver bloggen tex. Med internet har vi också möjlighet att hålla kontakten med kontoret hemma i Sverige, samt med våra familjer.

Pannkaksfrukost med lönnsirap serveras ofta, men lika gärna äggröra med tomat och lök, eller yoghurt med cornflakes. Våra två (!) koppar (julklapps-koppen och födelsedags-koppen), som sagt, inte särskilt välutrustat kök. Stadig frukost är ett måste för arbetsdagarna är ofta långa och vi har inte alltid möjlighet att äta lunch i rimlig tid. Nötter, russin och vatten är nödlösningen tills vi har möjlighet att äta igen.

Det är verkligen inte ett liv i sus och dus på våra resor till Guatemala. På bilden är de handtvättade kläderna upp-hängda runt hela bakgården, på den improviserade bambu-torkställningen. Morgnarna startas med den närliggande kyrkans klockringning 06.30 för att sen upprepas 07.00, först några försiktigt klämtande slag för att sedan övergå till spastiska klämtanden i fem minuter. Omöjligt att sova över :)

På besök hos Adimat i San Juan la Laguna

2011-03-11T04:05:00.004+01:00

Ännu en gång åker vi över Atitlansjön för att göra ett besök, denna gång hos mayakooperativet Adimat i byn San Juan la Laguna.

San Juan la Laguna är en av de vackraste byarna runt sjön, där befolkningar är en aktiv del i att ta hand om byn. Vänliga människor säger "God förmiddag" när man råkar mötas på gatan, till och med till ett par "gringos" som vi. Vackra muralmålningar finns överallt och många är de kooperativ som har sina lokaler här. Det erbjuds alltifrån tavlor, vävt hantverk, snidade trämasker, lokalt kaffe till guidade turer som

låter turisterna komma byborna inpå livet. Hela byn sjuder av liv och framåtanda, och man är stolt över sitt ursprung.

Hit har vi kommit för att möta Miriam Navichoc och några av de andra mayakvinnorna i Adimat.

När vi kommer fram till deras lilla butik, inser vi att den växt betydligt! En grupp turister är på besök för att få sig en föreläsning om naturliga växtfärger som gruppen använder och hur man producerar tråd från den egen-odlade bomullen.

Miriam visar fram de olika växterna och garnen med resultatet av färgningarna. På fotot här bredvid ser ni några av de olika färger från tex morot, rödbeta och valnöt. Tre hela ark med olika färger finns det. Sedan visar hon hur man sätter upp en midjeväv och demonstrerar hur den används. Många frågor och foton senare så går gruppen vidare.

"Vi har haft turen att få besök från de guidade

turerna här i byn", säger Miriam försynt. "Vi visar upp vårt hantverk och lär dem lite om vår historia, och i gengäld så får vi en liten del i inkomsterna från turen, samt möjligheten att sälja vårt hantverk."

Det här har gjort att mayakvinnorna vågat ta ett lån på 15,000 Quetzales (ungefär samma i kronor) i den lokala banken för att både rusta upp och utöka affären. Och den har verkligen blivit jättefin, stor och ljus med fina ställningar att visa upp hantverket på. Strax bakom affären, tvärs över innergården finns dessutom ett väldigt intressant museum som berättar om mayas historia,

en extra bonus för besökare.

Adimat har även utökats med tre nya medlemmar, något som betyder att det finns inkomster för fler personer, alltså något väldigt hoppfullt för framtiden. Teresa, ordförande i Adimat, berättar om deras planer för framtiden och hur de funderar över fler medlemmar.

"Ju fler vi kan vara, desto mer betyder det för människorna i byn," filosoferar Teresa.

Vi kan bara hålla med och bistå med mer arbete, för det är arbetet som skapar förändringen.

Efter att ha beundrat affären, med pauser för

nya grupper med turister, sätter vi oss ned för att gå igenom några nya produkter inför hösten. Det blir mycket samtal om färger och hur man kan kombinera dessa, samt diskussioner om hur man kan göra de nya väskorna.

Tillsammans bestämmer vi ett nytt möte om tio dagar, då vi ska träffa hela kooperativet för att prata om framtiden samt intervjua alla medlemmarna. Då får vi nog också se en försmak på några av de nya modellerna. När vi lämnar Adimat så är det med en skön känsla i själen, för dessa fantastiska kvinnor är helt överväldigande positiva, fyllda av mod och tro på framtiden.

Äntligen i Guatemala igen!

2011-03-08T01:30:00.009+01:00

Nu är Fair Monkey på plats i Guatemala för att träffa alla kooperativen som vi samarbetar med.

I en månads tid ska vi resa runt och besöka mayakvinnorna, höra vad som hänt sen sist och samtala om behov för framtiden samt utveckla nya varor.

Vi börjar med ett besök hos Asomadek i Sololá.

Redan när vi öppnar grinden för att komma in på området möts vi av förändringar. Två killar håller på att bygga om delar av kontoret och färgeriet för att skapa en bättre ingång för besökare till

kooperativet. Idag får man passera genom

färgeriet och det kan vara lite besvärligt. Framför allt så stör man mitt i färgningen.

Ovanför allt byggmaterial hänger härvor av nyfärgat bambugarn på tork, svarta, lila och olika gröna nyanser lyser upp innergården.

Idag ska vi träffa Maria som är kvalitetsansvarig på Asomadek för att arbeta fram nya modeller på bambusjalarna. Men först är det ett kärt återseende med Odilia som är administratör och som sitter på kontoret. Det är Odilia som håller i bokföringen och ser till att kooperativet har ordning på ekonomin. Odilia berättar att det har

varit få beställningar under första delen av året,

och att kvinnorna varit oroliga, men nu så börjar

det komma in fler beställningar igen och det är full fart på midjevävarna hos alla de 175 mayakvinnorna som är medlemmar i kooperativet.

Tillsammans med Maria börjar vi titta på de nya sjalarna som designats sen sist och även några nya väskor. Många, många fina sjalar och framförallt många läckra färgkombinationer!

Efter ett par timmars arbete med de nya modellerna så är det dags för att ta fram de nya

färgkombinationerna till sjalarna.

Rosa som är ansvarig för färgningen kommer med flera pärmar med färgprover för att vi ska hitta rätt nyanser. Många diskussioner och färgprover senare så har vi hittat en skala vi gillar allesammans, och som vi tror kan fungera bra i Skandinavien.

Rosa sätter genast igång med att blanda färgerna för de nya sjalarna. För varje nyans finns en blandning av färger som ska vägas in och för att få det helt korrekt så har Rosa en lista med

instruktioner till varje blandning. Varje gram är viktigt för att få till rätt nyans, och Rosa som är en expert på att få till rätt färger säger att det inte är så lätt som det ser ut, hon har gått flera utbildningar för att lära sig hantera färgerna och skapa de olika nyanserna.

När vi lämnar Asomadek sist på eftermiddagen för att ta bussen ned till Panajachel igen så är det fortfarande full fart hos kvinnorna. Två beställningar ska packas och skickas iväg och sen ska de nya modellerna gås igenom.

Vi har ingen tvivel om att det kommer att bli spännande att se de nya proverna, och se dem, det kommer vi göra innan turen går till Sverige igen. Och om bara en vecka ska vi träffa den nyvalda styrelsen för att gå igenom olika planer för framtiden samt lära känna varandra, något som är väl så viktigt när vi alla i vanliga fall befinner oss många hundra mil bort från varandra.

Ny medarbetare på kontoret och dags för Guatemalaresa.

2011-02-23T13:42:00.013+01:00

Fair Monkey presenterar stolt vårt nyaste tillskott på kontoret! Maria Dahlman återfinns nu på kontoret, tisdagar, onsdagar och torsdagar för att ta hand om våra kunder.

"Jag är den nya säljaren som främst kommer att vara rösten och ansiktet utåt till nya och gamla kunder. Efter att i många år jobbat nära kunder och med kvalitetsprodukter passar det perfekt att fortsätta så men med en annan produkt. Att sedan kunna lägga fair trade till listan känns väldigt bra!"

Välkommen säger vi och hoppas på ett gott mottagande bland Fair Monkey's kunder!

Nu är det dags att packa väskan igen!

Vi skickar Magdalena och Frank till Guatemala för att besöka alla mayakooperativen under fyra veckor. Det kommer att handla mycket om utvecklandet av nya produkter samt besök hemma hos mayakvinnorna som är medlemmar i kooperativen.

Monica och Maria håller ställningarna på kontoret, så hör gärna av er till dem och prata bort en stund. Vi bloggar så klart från resan. Så håll utkik här, för nu bär det iväg!

Ska bara packa väskan först.... :)

Minimilönen höjs i Guatemala

2011-01-11T13:18:00.009+01:00

Höjning av minimilönen

Under 2011 höjs återigen minimilönen för guatemalas befolkning. Från att tidigare varit 56 quetzales (Q) per dag, ökar den nu till 63,7 Q per dag. Guatemalas valuta quetzal är i princip lika mycket värd som våra svenska kronor. Förutom dagslönen får även alla anställda 250 Q i bonus varje månad. Detta resulterar i en månadslön på 2187,54 Q

President Álvaro Colom säger att han vill "-åtminstone skapa möjligheten för befolkning att kunna köpa "canasta basica".

Vad är då "canasta basica" (som ordagrannt betyder baskorgen)? Totalt ingår 54 produkter som skall täcka baskonsumtionen i ett hushåll såsom mat (majs, ris, bönor, socker, salt, olja, kött, mjölkprodukter, ägg, kaffe, tortilla samt sex olika sorters grönsaker såsom tomat och lök). För övrigt räknas rengöringsprodukter och hygienartiklar in och vissa kostnader för klädesplagg.

I Guatemala delar man in "Canasta Basica" i två olika baskorgar: baskorgen med föda och baskorgen med föda samt livsviktiga förnödenheter. Baskorgen med föda kostar enligt det Nationella Institutet för Statistik (i Guatemala) 2138,40 Q och baskorgen med föda samt livsviktiga förnödenheter kostar 3902 Q, alltså 1714,46 Q mer än vad minimilönen räcker till.

Den fackliga ledaren José Pinzón påpekar att minimilönen inte uppfyller ens de basala nödvändigheterna för arbetarklassen och därmed inte går att leva på. "Minimilönen bör ligga på en nivå av 80-100 Q per dag, om den ska vara rimligt" fortsätter Jóse.

Så om du i det nya året funderar på din lön och hur lång januari är efter helgernas köpfest - fundera samtidigt på hur långt en dagslön på 64 kronor skulle räcka här i Sverige.

Förhoppningsvis är det ingen av er som behöver överleva på en sådan liten inkomst.

Här är några aktuella priser i dagens Guatemala:

1 Q = 1 SEK

Dagstidning 3-5 Q

1 liter bensin 16,50 Q

1 liter mjölk 10,30 Q

1 kopp kaffe 8 Q

1 inhemsk öl 18 Q

Månadskostnad för el/gas/vatten/sopor ca 1500 Q

Vi på Fair Monkey hoppas att ni alla haft möjlighet att vila under helgerna och att ni med ny energi tar er an 2011. För det tänkte vi göra! Fair Trade behövs, som ni ser :)

Jultider och schyssta julklappar

2010-12-02T11:15:00.010+01:00

Nu är det dags igen... snön täcker vårt land och det är kyligt nog att göra nästippen röd när man är ute. Det betyder att julen är runt hörnet och det är dags att fundera på julklappar.

Mayakvinnornas välarbetade alster är en julklapp som både är fin att ge bort och att få packa upp på julafton, samt att den även gör gott för mayakvinnan som producerat den.
Win-Win helt enkelt. Och det gillar vi ju!

Fair Monkey passar på att delta på flera julmarknader i år, allt för att kunna visa upp det fantastiska hantverket för så
många människor som möjligt. Om du bor eller befinner dig i Göteborg, Malmö eller Stockholm så har du all möjlighet i världen att ta del av det vackra hantverket, och kanske även prata lite med oss och delge dina tankar runt rättvis handel.

Helgen den 4-5 december finns vi på flera ställen:

Solidarisk Varumässa i Haga församling, Haga Östergata 30, Göteborg:
Lördag 4 december kl. 10 – 16.
Söndag 5 december kl. 11 – 16.

Schysst Jul på ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm
Lördag 4 dec 11-17
Söndag 5 dec 11-16

Julmarknad i Kronhusbodarna på Postgatan 6-8 i Göteborg Öppet varje dag 11-16 (stängt måndagar) ända fram till 3:e advent den 12 december.

Sen packar vi väskorna (och massor av varma kläder) och åker söderut till Malmö för ett utomhus besök!

Good Jul på Stortorget i Malmö
Fredag 10 dec 11-18
Lördag 11 dec 11-18

Kom och håll oss varma med glada tillrop och julklappsfunderingar.

Varmt Välkomna!!!

Dia de los Muertos - De dödas dag

2010-11-03T09:58:00.015+01:00

Dia de los Muertos - De dödas dag, firas den 1-2 november i Guatemala.

Högtiden har sitt ursprung i en religionsblandning mellan de förspanska indianska kulturerna i mesoamerika och katolicismen.

De indianska högtider som vid tiden för erövringen sammanföll med allhelgonahelgen var till stor del skördefester. Traditionerna under De dödas dag har i indianska, värdekonservativa miljöer ännu ett starkt sådant inslag Offerborden fylls då med mat och nyskördade grödor, framförallt majs och blommor.

I Guatemala firar man De dödas dag tillsammans med familjen, en riktig familjefest, där samtliga generationer deltar. Kyrkogårdarna fylls av människor som städar sina förfäders gravar och sedan målar och smyckar graven med långa färska tallbarr som sprider en ljuvlig doft över helafirandet.

Man hedrar sina förfäder med blommor, vanligtvis tagetes i allsköns färger, ljus och böner, och så bränner man rökelse. Picknick-mat har förberetts och packats i korgar och man äter tillsammans med de döda, vid gravarna, samtidigt som man berättar historier och delar sina ihågkomster om de döda.

Hela kyrkogården fylls av människor som umgås och det är inte ovanligt att se flera improviserade fotbollsmatcher pågå mellan gravarna, under mycket hojtande och skratt.

För de familjer som nyligen mist en anhörig är högtiden mer sorgesam - man sörjer tillsammans och minns den dödas liv och leverne, utan de mer festliknande inslagen.

I Guatemala fylls även himlen med fantastiskt vackra hemmabyggda drakar. Drakarna är enorma och synnerligen extravaganta, som ni kan se på bilden här brevid. Drakarna är en länk mellan livet och döden och guidar de avlidnas själar tillbaka till livet den 1 november. Genom meddelanden på draken kommunicerar man med de döda och visar vart den dödes familjemedlemmar finns så att den anhörigas själ kan komma och besöka sin familj på jorden under De dödas dag.

Tack till alla svenskar med stora hjärtan

2010-10-08T15:33:00.006+02:00

Nu i dagarna nåddes vi av ännu en e-post från Miriam Navichoc, sekreterare i kooperativet Ixoq' Aj Queem i byn San Juan la Laguna.

Det här är vad Miriam skrev:

"Det är med glädje jag hälsar er, ursäkta att det inte nått er förrens nu. Sanningen är att internet endast fungerat ibland mellan alla stormar vi haft den senaste tiden, så därför har jag inte kunnat skicka informationen till er. Vi har försökt flera gånger men allt har försvunnit när internet slutat att fungera, men nu kommer kvittona på inköpen vi gjort till de som drabbats av stormen Agatha.

De drabbade människorna är mycket tacksamma för alla bidragen med hjälp som svenskarna skickat. De önskar er rikliga välsignelser i era liv och till era familjer. För dem är den givna hjälpen otroligt betydelsefull, för efter stormen lämnades de utan ägodelar och utan försörjning, så bidragen från svenskarna gladde dem mycket.

Jag är tacksam för alla våra svenska vänner med stora hjärtan för den humanitära hjälp som ni gett människorna i San Pedro la Laguna. Må Gud alltid välsigna er i allt ni gör och hos var och en av er.

Vi hade en kamera som vi fotograferade med när vi i styrelsen gav förnödenheterna till människorna. Kameran hade vi lånat och när vi försökte få ut fotografierna blev det ingenting. Jag känner mej mycket besviken, för det hade varit underbart att få visa det känslosamma ögonblicket när allt lämnades över till de drabbade, för er som gjort det hela möjligt.

Kvinnorna i kooperativet skickar alla sina hälsningar till er."

Miriam Navichoc

Från Fair Monkeys sida tackar vi än en gång för all hjälp från er som haft möjlighet att ge den, och som ni ser så har den varit välbehövlig. Hos oss finns också två kopior på de kvitton där kvinnorna i kooperativet köpt in förnödenheterna. Den totala summa uppgår till 3 749 Quetzales. Man har bland annat köpt in majs, bönor, socker, maizena, tandkräm, välling, tvål, påsar och tvättmedel som sedan delats upp och distribuerats bland de familjer i San Pedro la Laguna som drabbats hårdast av stormen Agatha.

Vill du ha en kopia på kvittona? Maila oss på info@fairmonkey.se så skickar vi dem genast.

(Vet inte hur de kan läggas upp här...?)

Regnet i San Antonio Palopo

2010-09-17T12:12:00.012+02:00

Regnet har förstört byn San Antonio Palopo som ligger vid Atitlansjöns strand. Jorden har blivit mättad av det massiva regnandet som inlett regnperidoden och marken, som var redan instabil efter stormen Agathas härjningar, höll inte längre. Detta är vad befolkningen i byn vaknade upp till efter flera dagar av ösregn.

Foton kommer från Anotnio Perez, ledaren av textilkooperativet i San Antonio, som Fair Monkey har samarbetar med under tre år. Antonio berättar att 13 familjer i byn har fått sina hus bortspolade och att behoven nu är större än någonsin. Livsmedel, spisar för att laga mat och kläder (traditionella mayadräkter från byn) står högst upp på behovslistan.
Lerskreden har drivit fram som flodvågor och spolat hus, gator och all annan bebyggelse rätt ned i Atitlansjön. Som ni ser på fotografierna så har stora raviner dragits rätt genom byn. Nu försöker befolkningen rädda det som finns kvar. Tillsammans röjer man upp på de gator som återstår och hjälps åt att husera de familjer vars hus spolats ned i sjön.

Även kooperativets butik skadades av flodvågen med lera, sten och vatten. Leran når halv-vägs upp på dörren och hela butiken samt det lilla lagret är fyllt med lervälling och regnvatten. Tidigare i år har kooperativet börjat på en ombyggnad av lokalen intill butiken. Där ville man ha ett visningsrum/utbildningslokal för medlemmarnas vävstolar/midjevävar när besökare och turister kommer till byn. Allt det arbetet är nu förstört.

Kooperativets medlemmar hjälps åt att får bort leran, skräpet, stenarna och vattnet framför butiken. Hela det lilla torget framför affären har blivit förstört och bilarna kommer inte fram.

Inne i butiken och på lagret har färdiga varor till ett värde av 100 000 quetzales (lika mycket i kronor) förstörts. Det är en enorm summa pengar för kooperativet och en förlust som är svår att hämta sig ifrån. Man har dessutom ännu inte haft en chans att gå igenom arbetsmaterialet så som tråd etc. för att se hur mycket av det som har blivit förstört. I dagsläget vet inte Antonio Perez hur mycket som går att rädda av medlemmarnas arbeten. På bilderna ser ni rullar av handvävt tyg som blivit förstörda av leran. Flera av medlemmarnas vävstolar har även blivit förstörda, vilket gör det svårt att få ihop en inkomst för familjerna och för dem som även förlorat sina hus är läget allvarligt. Regnsäsongen har just börjat, och förväntas fortsätta på samma sätt fram till slutet av november.Regnandet har påverkat stora delar av Guatemala med bortsköljda vägar, hus och odlingar. Vägarna är avstängda och oframkomliga på många håll, även motorvägen har varit avstängd under en längre tid. Höstens skördar av majs och bönor har blivit förstörda, och nu väntar en svår tid för Guatemalas allra fattigaste del av befolkningen, innan man åter kan så på fälten och få fram en skörd.

ECO NOW mässa och nya varor

2010-08-30T14:17:00.004+02:00

Besök Fair Monkey på ECO NOW mässa

Den 2-4 september är vi i Stockholm och pratar med besökare på ECO NOW.

Varmt Välkommen till monter A:13

Kom och titta på de ny hemkomna varorna och njut av färgprakten.

Nya varor direkt från kooperativen

Som sagt, varorna är hemma, efter lite trassel med datum och en del varor som hamnade på vift. Koopeativet i San Antonio Palopo har en del fortsatt problem med efterverkningarna av stormen Agatha. Några av deras vävstolar har förstörts av ler-rasen och en del av de vävda tygerna förstördes tillsammans med vävstolarna. Som tur var blev ingen av kooperativets medlemmar skadade. Föskottet på nästa frakt är överfört, och med dem ska de kunna återställa vävstolarna igen.

Vi vill gärna slå ett slag för våra nya ullväskor från Tipica Palopo. Väskorna finns i fyra modeller och är vävda av ull i vackra naturnära färger som verkligen passar nu till hösten och vintern.
Ullen kommer från fåren som betar bland de högvuxna tallskogarna runt staden Momostenango.

Som ett sidoprojekt av Corazon del Bosque (Skogens Hjärta), ett ekologiskt center för guatemalteker och turister där man visar på hållbara lösningar och samspel mellan turism och ekologi samt håller utbildningar inom ekologi, har två kvinnogrupper startats. I området runt centret växer många barrträd med långa fina barr. Idag skapar man vackra korgar, nyckelringar och örhängen av dessa barr och får på så sätt användning av ett material som finns i överflöd samtidigt som det skapar en viktig inkomst för kvinnorna och deras familjer.

Återanvändning av mayakvinnornas cortes (kjolar) och huipiles (blusar) när de är utslitna finns åter i sortimentet. Vackra väskor och neccessärer i en uppsjö av mönster och färger.

Fair Monkey önskar er alla välkomna tillbaka från semestern till en fin höst och ännu en säsong med rättvis handel. För visst vet ni att rättvis handel skapar möjligheter och förbättrar livsvillkoren för dessa fantastiska konstnärinnor?

Ni är en viktig del av detta. Ni är fair traders :)

Brev från Miriam i San Juan la Laguna

2010-07-29T13:54:00.006+02:00

Efter det förra brevet från Miriam i San Juan la Laguna, där hon beskrev hur stormen Agatha raserat hus i byarna runtomkring Atitlansjön, framförallt i San Pedro som är granne till San Juan, startade Fair Monkey ett bank konto för de som ville hjälpa till med återuppbyggnaden.

När Miriam Navichoc och kvinnorna från Asociacion Ixoq´Aj Queem (Asociacion Adimat) fick veta att det finns människor i Sverige som stöttar deras hjälpinsats fick vi detta i vår mejlbox:

Det är Miriam som skriver (klädd i grönt till höger i bilden).

"Det är med glädje jag återigen hälsar er, med vetskapen om att ni har arbetat för människorna som blivit drabbade av stormen Agatha. Vi är tacksamma för denna stora kraftansträngning som ni gjort för de hjälpbehövande. Till alla de människor som gett humanitär hjälp vill vi säga tusen tack och Gud vet vem ni är och kommer att kompensera er väl för er medmänsklighet.

Arbetet för de drabbade familjerna är väldigt fördröjt på grund av att borgmästaren i San Pedro inte vidtagit några direkta åtgärder för att hjälpa dem. Det är därför som denna idé kom till mig, att vårt kooperativ Adimat kan hjälpa familjerna direkt, med stöd av utländska personer som har möjlighet och viljan att bidra med både ekonomiska medel och annat.

Jag är väldigt rörd av att vi nu har möjligheten att göra en skillnad för dessa familjer. Tusen tack. Jag har inte ord nog att uttrycka min tacksamhet. Min filosofi har alltid varit att hjälpa de som är i behov av det.

Jag skickar ett kort med tacksamhet från oss alla till alla de personer som hjälp till att dra sitt strå till stacken, och jag ber dig översätta så att de alla vet om hur viktig deras hjälp är.

En stor kram till er alla,

Miriam Navichoc för Asociacion Adimat"

Sommar-rea och utställning

2010-07-08T11:49:00.006+02:00

Om ni inte besökt Fair Monkey tidigare, så är det verkligen dags nu!

Under juli månad har vi en utställning av mayadräkter på kontoret. Dräkterna kommer från flera olika delar av Guatemala. På bilden ser ni två huipiles från byn San Juan la Lagun, en var för mor och dotter.

Samtidigt passar vi på att sänka priserna rejält på massor av varor. Det är väskor, löpare, kuddfodral, sjalar, tapetes, tyger, laptopfodral, sminkväskor, sängöverkast samt olika varuprover i en salig blandning. 50 % rabatt på ordinarie priser!
Dags att fynda med andra ord.
Vi gör en rejäl sommar-rea, så att det finns plats för de nya varorna som kommer hem i augusti. Fair Monkey växer och behöver all plats vi tillsammans kan åstadkomma.

Fair Monkey finns på Bygatan 8 i Våxtorp, södra Halland. En liten avstickare från E6 på 10 minuter så är ni här. Alternativt en lite längre tur på 25 minuter från E4. Kontoret är öppet mellan 10.00-16.00 måndag till fredag.

Varmt Välkommen till Våxtorp!

I vackra midsommartider

2010-06-24T11:43:00.019+02:00

Nu är Sverige som vackrast, från norr till söder är vägkanterna fyllda av lupiner, hundkex, smörblommor och prästkragar och vi njuter av livet i hammock och hängmatta. Fair Monkey passar på att erbjuda fyra olika kuddfodral med 20% rabatt, för extra härligt häng i trädgårdssoffan.

Alla kuddfodralen är vävda för hand på midjeväv av mayakvinnorna i Trama Textiles och är i storleksordningen 40x40 cm och av 100% bomull. Ni finner dem under erbjudande i vår webshopp, tillsammans med fler produkter: http://www.fairmonkey.se/produkter.aspx?cat=Erbjudande

Fler kuddar hittar ni i webshoppen!

Vi vill även passa på att tacka de som valt att stödja projektet som mayakvinnorna i kooperativet Adimat startat för att hjälpa sina medmänniskor som drabbats av stormen Agatha i byn San Pedro la Laguna. TACK och ni är helt enkelt underbara!

Det finns fortfarande möjlighet att sätt in pengar för er som vill.

Genom en överföring till Länsförsäkringar bank på konto: 9022-5403937 stödjer du mayabefolkningen där det behövs som bäst.

En liten förhandsnotis... Under juli månad kommer det att vara möjligt att fynda rejält. Fair Monkey rensar ut massor av udda varor, varuprover och annat till väldigt förmånliga priser. Så för er som ska ut och åka i sommarsverige, kan det vara värt att ta omvägen runt Våxtorp!

Mer information kommer i nästa vecka.

Önskar er alla en fantastiskt fin midsommar!

Brev från San Juan la Laguna

2010-06-18T16:53:00.010+02:00

Idag kom det ett mejl till Fair Monkey som vi gärna vill dela med er.

Det är Miriam Navichoc från Asociacion Ixoq´Aj Queem (Asociacion Adimat) i byn San Juan la Laguna som beskriver läget runt Atitlansjön efter stormen Agatha:

"Det är med glädje jag åter igen skriver till er. Kvinnorna i kooperativet och hela byn tackar Gud för att vi inte blivit kraftigare träffat av stormen Agatha, det kom in en del vatten i husen men inte särskilt mycket. Vi var utan dricksvatten i 15 dagar på grund av ett kraftigt ler-ras som träffade vattencisternen som förser byn med dricksvatten. Vi fick använda oss av vatten från sjön, vilket var väldigt besvärligt för alla i byn, men samtidigt så var vi väldigt tacksamma för att det inte var så illa som i andra byar i Guatemala, och speciellt för de byar som ligger alldeles vid strandkanten:

I byn San Antonio Palopo har det påträffats flest döda invånare, och som de människor vi är känner vi en enorm sorg över sättet de dog på.I byn San Pedro la Laguna sjönk en stor del av byn och invånarna förlorade sina tvåvåningshus, alla sina kläder och ägodelar. En flicka på tio år har försvunnit och fast hela byn har letat efter henne i flera omgångar så har man inte påträffat flickan ännu. Även i Jailbalito dog människor då deras hus fördes iväg av floden.
I kommunen Pixabaj sjönk en hel by, men turligt nog så var invånarna evakuerade redan. Så klart har de förlorat allt, men åtminstone förlorade ingen livet. I Panajachel försvann, åter igen, flera hus i floden San Franciscos framfart, precis som de försvann i stormen Stan år 2005.

Det är sorgligt hur Guatemala har drabbats av fenomen som Agatha. Vägarna är inte framkomliga så alla varor har ökat i pris, men priset på basvarorna har återgått till det normala efter det att regeringen varit tvungna att ingripa. Det har inte funnits någon elektricitet fram till nu, därför har jag inte kunnat skriva tidigare om vad som hänt efter stormen. Regnet fortsätter och det försvagar marken, vi ber till Gud att allt slutar bra, utan mer skador.

Nu har vi, Asociacion Adimat, tänkt ut en plan hur vi ska kunna hjälpa de skadedrabbade i San Pedro la Laguna (byn som ligger alldeles brevid vår by). Vi hjälper dem med kläder och livsmedel, för i sanning har de förlorat allt utom de kläder de hade på sig, som var allt de kunde rädda. Vi , tillsammans med några kvinnliga studenter från New York som besökt oss tidigare och nu kontaktat oss för att hjälpa till, samordnar och samlar in det som behövs för att undsätta våra medmänniskor i San Pedro. Vi hoppas att fler är villiga att hjälpa till, för att få igång den här hjälpen som verkligen behövs.

Jag säger adjö genom att önska er mycket lycka i ert arbete, och med nyheterna om situationen och resultatet av Agatha. För vad det än är, skriv till mig igen.
En stor kram till alla."
Miriam Navichoc

Fair Monkey har öppnat ett nytt konto i Länsförsäkringar bank för de av er som vill skicka pengar till den här hjälpen. Alla pengar går oavkortat till Asociacion Adimat så att de kan göra inköpen av livsmedel och kläder ochsedan distribuera dem bland befolkningen i San Pedro. Anledning till att vi inte skickar pengarna direkt till människorna i byn San Pedro är att de inte har haft möjlighet att organisera sej mitt i allt de kaos som återstår av byn.

Asociacion Adimat är ett mayakvinno- kooperativ som tidigare har varit drivande i projekt som handlar om att stötta medmänniskor, på alla sätt de haft möjlighet. Oftast har det handlat om utbildning, kunskapsöverföring och skapande av nätverk för människor på landsbygden. Men även inom byn har de haft gemensamma luncher för åldringar samt att de även startat och har ansvar för en barngrupp där de jobbar med identitets-skapande, att vara kulturbärare samt att ta ansvar för miljön. Vi anser att Asociacion Adimat är fullt kapabla att genomföra detta och stödjer dem till fullo. Så klart kommer även Miriam att skriva om vad som sker med de pengar som kommer in. Vi kommer även följa upp vad som skett och träffa människorna det handlar om, under vår nästa resa till Guatemala, och på så sätt även kunna rapportera till er om vad som skett.
Vill ni vara delaktiga i uppbyggnaden av San Pedro och stödja människorna där?
Sätt in valfri summa på 9022-5403937 och skriv gärna ditt namn så vi kan vidarebefordra det till Miriam och kvinnorna i Adimat. Alla pengar som kommer in på kontot går oavkortat till hjälpen för de skadedrabbade i San Pedro la Laguna.

Bilder från San Antonio och Quetzaltenango efter Agatha

2010-06-04T11:14:00.031+02:00

Stormen Agatha har drabbat byn San Antonio Palopo hårt. Byn ligger på sluttningarna ovanför Atitlansjön.

Lerskred har raserat delar av byn och 25 hus har följt med ned i skredet. Antalet döda har ökat till 20 personer, och fortfarande saknas två personer som man nu letar efter. Vägarna till byn är oframkomliga för trafik, så allt arbete måste göras för hand.

Antonio Peréz från kooperativet San Antonio Palopo säger att befolkningen försöker hjälpa varandra så gott de kan, med husrum för de som fått sina hus förstörda och att de gemensamt söker efter de två saknade personerna.

Som ni ser på bilderna Antonio skickat, så är det massiva mängder med lera och sten som spolats ned över byn. Antonio berättar vidare att turligt nog så står kooperativets lokaler, den lilla affären och kontoret med tillhörande systuga, kvar. Kooperativets medlemmar har även klarat sig förhållandevis bra. Några har släktingar som avlidit och man har haft gemensamma begravningsgudstjänster för dessa, och någon har fått sitt hus förstört. Flera hade majsfält ovanför byn, (man odlar i terrasser) som nu är borta.

Någon hjälp från regeringens håll har ännu inte dykt upp i byn. Utan man försöker att med gemensamma krafter i byn tackla allt vad stormen Agatha ställt till med.

Nästa omgång bilder kommer från Quetzaltenango. Stina Jacobsson Morales har skickat bilderna. Här har vattnet dränkt delar av "Xela" som är Guatemalas näst största stad. Många av husen och affärerna har översvämmats.

I Xela har befolkningen fått mer hjälp med att städa undan leran efter Agatha, många volontärer är ute på gatorna för att med hjälp av spadar och sopkvastar få rent på gatorna igen.

Kooperativet Trama Textiles har sitt kontor och sin lilla butik i staden. De flesta av kooperativets medlemmarna är bosatta på landet. Efter fler kontaktförsök så börjar information om gruppernas situation komma in. Några av medlemmarna har fått sina hus raserade och en del av sina arbeten samt skördar förstörda. Så fort vi vet mer om vad som behövs för att hjälpa medlemmarna återkommer vi med information till de av er som vill delta i stödet för producenterna.

Stormen Agathas härjningar i Guatemala

2010-06-01T10:08:00.010+02:00

Guatemala och dess befolkning prövas hårt. Efter ännu ett utbrott av en av de många vulkanerna, Pacaya den här gången, med tillhörande askmoln och askregn, evakuering av befolkningen runt vulkanen, avstängda vägar och skolor och den internationella flygplatsen har även orkansäsongen börjat.

Stormen Agatha som drog in över Central Amerika under helgen har skördat 123 människoliv i Guatemala, och det är fortfarande 90 personer som saknas. Över 155 000 människor har evakueras och lever nu i härbärgen runt om i landet. De värst drabbade områdena är Sololá, Quetzaltenango, Chimaltenango, Zacapa och Izabal.

Vulkanaskan som föll i torsdags har proppat igen de avlopp som fanns och därför har inte de enorma mängderna regn haft någonstans att ta vägen, med allvarliga översvämningar som påföljd. De enorma mängderna vatten, på en del stället var nederbörden mer än en meter, har orsakat lerskred som raserat hus och stängt vägar. Floderna har vuxit till rytande monster av allt vatten och lera och spolat bort stora landområden runt floderna, med hus och allt.

En tecknare i Guatemalas största nyhetstidning ritade följade: TUFFA TIDER: Torsdag.... skyfflade befolkningen aska. Lördag... kämpade man förgäves med Agatha.

Värst drabbat verkar by San Atonio Palopo i departementet Sololá vid Atitlansjöns strand vara. 25 hus har spolats ned från den sluttning byn är lokaliserad på och minst 16 personer har dött och ett tiotals personer saknas.

Här i Sverige har det varit några oroliga dygn innan vi fått kontakt med mayakooperativen Guatemala. I går kväll lyckades vi nå fyra av kooperativen. Tyvärr så har vi inte lyckats nå kooperativet i San Antonio Palopo, något som är väldigt oroande. Vi fortsätter att söka Antonio Perez och de andra medlemmarna. När vi får besked så får ni besked.

Efter telefonsamtal med Miriam från kooperativet Adimat i by San Juan la Laguna vid Atitlansjön vet vi nu att deras by inte drabbats av några dödsfall eller allvarliga olyckor. Miriam berättar att taket till deras lilla butik gick sönder när en vattentank rasade ner och att en del regn kom in i butiken. Det finns heller inget dricksvatten i byn då vattenledningarna skadats från lerras. Nu hämtar de vatten från Atitlansjön, som är väldigt förorenad nu på grund av allt som spolats ned från byarna och floderna, som de sedan kokar länge för att kunna få dricksvatten. Vägarna till byn är också raserade så ingen vet när dricksvattnet kommer åter.

Odilia från kooperativet Asomadek i staden Sololá berättar om några skräckdygn med stormvindar och massiva regn. Lyckligtvis har alla medlemmarna i kooperativet, samt deras familjer, klarat sej genom Agathas härjningar. Inga skador har uppkommit på kooperativets lokaler, mer än lite vatten på golven. Vägen till staden, som ansluter till motorvägen mellan Quetzaltenango och Guatemala City, är avstängd på grund av lerras.

Foto från San Cristobal där regnet gjort ett stort hål mitt i staden.

Från Trama i Quetzaltenango får vi nyheter om att delar av staden (vid Rotundan, för er som känner till området) står under tre meter vatten och att husen i området fyllts med lera och vatten. En del av husen har raserats och några dödsfall har inträffat. Medlemmarna i Trama har klarat sej relativt bra, många har fått husen översvämmade och har nu ett tufft arbete framför sej att tömma husen och rädda det som går från förödelsen, men tack och lov inga dödsfall. Amparo berättar att i hennes hem satt de småbarnen i en liten uppblåsbar båt så att de skulle hålla sej torra. De vuxna vadade omkring i vattnet och har nu fått kraftiga förkylningar som påföljd. Några av Trama's medlemmar bor i byarna Pujujil I och II, där flera av husen raserats. Oralia, som kommer därifrån, berättar att hennes hus klarat sej men nu är fyllt av människor vars hus raserats i stormen. Oralia bor i veckorna på Trama's kontor, så nu får hon stanna där även i helgerna för att grannarna i byn ska ha tak över huvudet.

Vi hoppas och tror att mayakvinnorna ska ha möjlighet att ta sig igenom detta och finns med som stöd och hjälp. I dagsläget är det inte mycket vi kan göra mer än att förmedla information om hur det är i Guatemala här i Sverige, samt förmedla de kontakter kooperativen behöver för att komma på fötter igen. Har du/ni idéer eller tankar om hur vi och ni kan stötta på fler sätt? Hör gärna av er till oss!

Vill du se fler bilder och filmer rekommenderas Youtube (sök på Agatha + Guatemala) eller ett besök på Fair Monkey's sida på Facebook: http://www.facebook.com/home.php?#!/pages/Fair-Monkey-a-fair-trade-devotion/303543041282?ref=ts

Upplev Kvinnors Enighet och Styrka

2010-05-20T09:01:00.011+02:00

Union y Fuerza de Mujeres heter kooperativet här intill på bilden. Det betyder Kvinnors Enighet och Styrka. Och är det något dessa kvinnor har, så är det just detta, enighet och styrka.

Kvinnorna bor i byn Panimatzalam, på en bergsplatå högt ovanför Atitlansjön, långt från de omkringliggande byarna. Det finns dåligt med arbete, både för män och kvinnor, så området är fattigt.

1988 bestämde sej 30 kvinnor i byn Panimatzalam att tillsammans starta ett kooperativ för att stärka familjernas inkomster, men framför allt för att stärka mayakvinnornas möjligheter till deltagande i samhället. 10 år senare legaliserades kooperativet med korrekta papper.

Genom kooperativet har kvinnorna haft utbildningar inom vitt skilda områden som: Kvinnors rättigheter, Miljövård, Medicinal plantor, Ekonomi, Plantering och producering av majs etc

2001 började 18 kvinnor i gruppen att väva bildbroderier, tapetes. Tyget till dessa vävs på midjeväv för att sedan broderas med ett motiv från kvinnornas liv, vardag som fest. Baksidan fodras med tyg där kvinnan sedan broderar sitt namn, precis som en konstnär som signerar sitt verk.

Och tapetes är verkligen konstverk, fulla av liv och glädje berättar de om livet i byn, om födelsedagsfester, naturens flora och fauna, mayaceremonier, besök på marknaden och det dagliga arbetet i hemmet. Motiv med skördar av majs, blommor och olika grönsaker förekommer ofta.

Tapetes är gruppens huvudsyssla och det som inbringar mest inkomster till kvinnorna, inkomster som är otroligt viktiga för kvinnorna och deras familjer. Betydelsen är enorm framför allt för kvinnornas döttrar som får en chans att fortsätta sin skolgång även efter sjätte klass. Efter sjätte klass måste barnen resa till en annan ort för att studera och det kostar man oftast inte på flickorna, utan man satsar på pojkarnas skolgång istället.

Vid Fair Monkey's senaste besök pratade gruppens ordförande Magdalena Calel om vad som nu stod på agendan. Den gamla majskvarnen som används gemensamt i kooperativet behöver bytas ut. Den har lagats så många gånger att den nu har börjat ge upp och behovet är stort av en fungerande majskvarn. De är inte riktigt säkra på hur de ska få fram medel till en ny kvarn, som kostar ganska mycket pengar, men man hoppas på att få hjälp från en av de inhemska organisationerna i Sololá. En ansökan har lämnats in och hoppet är nu att denna ska godkännas.

Samtidigt fortsätter kvinnorna att baka bröd två gånger i veckan för att sälja till omkringliggande byar och förbipasserande på vägen utanför byn. Den stora stenugnen har fått en bättre skorsten så att det inte röker in i det lilla bageriet. Försäljningen av brödet förbättrar kooperativets blygsamma inkomster.

Vill du se fler av dessa otroliga tapetes är du välkommen till biblioteket i Varberg. Där ställer Fair Monkey ut tapetes under tiden 24 maj till 12 juni.

För mer information besök www.fairmonkey.se

Fira World Fair Trade Day 8 maj

2010-05-06T13:03:00.005+02:00

På lördag firas den internationella dagen för rättvis handel, World Fair Trade Day, över hela världen.

Under World Fair Trade Day uppskattas tusentals människor, från mer än 50 länder, delta i hundratals aktiviteter för att påvisa betydelsen av Rättvis Handel.

Du kan provsmaka rättvisa matprodukter, drycker, sött och kryddigt.... och ta del av information från producenterna bakom de rättvisa varorna. Genom att lyfta fram rättvis handel får producenterna en röst och en möjlighet att få fram sina åsikter. Och du som konsument (och kanske till och med aktiv) har en chans att göra en positiv handling, som påverkar människors liv. Från Umeå i norr till Malmö i söder är det full fart på lördag.

Var med du också!

Gå in på http://www.varldsbutikerna.org/ och leta rätt på närmaste världsbutik, eller titta på vad Rättvisemärkt har för sig http://www.rattvisemarkt.se/cldoc/883.htm

Är du intresserad och kanske vill läsa liter mer om vad som händer runt om i världen?

Då rekommenderar vi att du går in på http://www.worldfairtradeday10.org/

Fair Monkey håller till i Världsbutiken Hela Världen i Laholm på lördag. Kom och var med du också. Varmt Välkommen!

Vulkanutbrott samt årsmöte

2010-04-30T12:48:00.012+02:00

Även Guatemala har drabbats av vulkanutbrott.

Det är vulkanen Santiaguito som fått ett utbrott och spridit sin aska drygt åtta kilometer upp i luften. Askan fick Guatemalas myndigheter att förbjuda flygtrafik närmare än 15 kilometer från vulkanen. Dessutom spreds askan över sex provinser och hotade skördarna där.

Vulkanen Santiaguito är belägen i provinsen Quetzaltenango, cirka 200 kilometer väster om huvudstaden Guatemala City. Skolorna stängdes i de tre provinserna närmast vulkanen. Santiaguitos värsta utbrott 1929 krävde 2500 människors liv. (Vulkanen på bilden är inte Santiaguito.)

Lite roligare nyheter får vi från Cooperativa Integral de Producción Artesanal San Antonio Palopo. Där har man haft sitt årsmöte som Antonio Perez (administratör i kooperativet) skickar lite bilder ifrån.

De flesta av kooperativets medlemmar var närvarande vid årsmötet som även gav medlemmarna en chans att umgås över lite mat och prata lite tillsammans.

I Comisión de vigilancia valdes en ny medlem in.

Denna grupp står som högsta beslutande instans när det tex. gäller kvalitén på arbetet och de textilier som medlemmarna producerar. De arbetar även som konfliktlösare inom kooperativet.

Lunchkö. Notera männens traditionella kläder som är en skjorta och en kjol. Kjolen är gjord i tjockt ull tyg, som är väldigt stickigt.

Kvinnornas dräkter var tidigare röda, men för ca 20 år sedan bytte man färg till blått. Glitter till huvudbanden är också en av nymodigheterna som införts på senare år.

Skaparlusta

2010-04-09T15:19:00.013+02:00

Nu när våren har anlänt så vaknar skaparlustan här på kontoret i Våxtorp. Kanske känner ni detsamma? Fair Monkey har massor av läckra tyger som är handvävda på vävstol av kooperativet Cooperativa Integral de Producción Artesanal San Antonio Palopó. Sedan 1980 har dessa män och kvinnor arbetat tillsammans med att väva vackra tyger och sedan även förfärdigat dem till produkter som bland annat väskor.

Tänkte inspirera er med några vackra bilder som vi fått från kreativa människor. Dags att plocka fram symaskinen och skapa. Tygerna kan nämligen användas till det mesta!

Klänningarna är designade av Sara Paulsson på Vild Design.

Den här läckra fåtöljen står hos Rita på Silkevejen i Köpenhamn.

De här stolarna står hos Linda på Bergmansgården i Vallberga.

Har du också skapat något läckert av våra tyger? Skicka gärna in bilder på det, så lägger vi ut dem på hemsidan och i bloggen (om du vill) så fler får njuta och inspireras av era alster.

Skicka till info@fairmonkey.se

Midjevävd bambu

2010-03-23T15:35:00.027+01:00

Äntligen! Är något man gärna vill utbrista när frakten kommit hela vägen fram till kontoret i Våxtorp och vi börjar öppna emballagen. Frakten var försenad ett antal veckor på grund av problem med kooperativens fraktkoder, något som Guatemalas regering kräver. Men nu är i alla fall alla de nya varorna här hos oss.

Bambu är ett helt nytt material, som ett av mayakooperativen nyligen börjat arbeta med. Det är Asociación Maya de Desarrollo (Asomadek) som funnit denna nya fiber som passar så väl till deras sjalar och ponchos. Tråden är vit från början men sedan färgas den av de tre kvinnorna i Asomadek som ansvarar för och är utbildade i färgning. Varje härva färgas i fyra olika nyanser i olika färgbad. Den lila ponchon här intill är ett fint exempel på deras färgkonst.

När vi besökte ett av kooperativets vävstugor i El Triunfo, Guatemala, hängde den lila bambutråden på tork ute i vinden. Inne i huset samlades medlemmarna för att få sin betalning för månadens inlämnade varor. Samtidigt som mötet hölls och lönen utbetalades satt några av kvinnorna och nystade upp härvorna av lila bambutråd för att göra i ordning varpen till midjevävarna. Varje kvinna tog sedan med sej några av dessa för att sätta upp i sin egen midjeväv hemma för att väva bambusjalar eller bambuponchos.

Bambun har många ekologiska fördelar gentemot andra fibrer, den kräver ingen konstbevattning, konstgödsling eller besprutning med pesticidier. Plantan är den mest snabbväxande i världen och man skördar många gånger på samma stubbe. Bambufibern odlas i Kina och har tre olika certifieringar, FSC, Öko-tex samt Ocia.
Pandorna äter en annan art av bambu så därför utgör odlingen heller inget något hot mot deras överlevnad.

Själva bambufibern är rund och mjuk, vilket gör den behaglig för känslig hud. Den låter huden andas och är sval på sommaren och varm på vintern. En riktigt användbar fiber helt enkelt. Den är dessutom smutsavstötande och antistatisk.
Asomadek har vävt stora sjalar som är nästan två meter långa, i fem olika färger, för att ha om axlarna under svala sommarkvällar. Och för den som vill ha lite mer plagg så är den läckra ponchon i sju olika färger helt rätt, vacker figur får man på köpet :)

Betydelsen av en hüipil

2010-03-12T12:04:00.011+01:00

En morgon i Panajchel möts vi över frukost ute i caféets trädgård för att gå igenom en del arbete samt umgås lite grann. Det är riktigt varmt och solen skiner ned på oss genom lövverket.

Miriam Navichoc från Asociacion Ixoq' Aj Queem börjar prata om huipilen, blusen, hon bär.

"Varje mayaby har sin egen traditionella dräkt, en för kvinnan och en för mannen, med sina egna särpräglade mönster. Det här gör det möjligt att identifiera vilken by personen kommer ifrån, samt vilken ställning personer har i byn. Idag är det mest mayakvinnorna som använder sin dräkt då de flesta av männen har övergått till västerländska kläder. Hela huipilen har invävda betydelser för moder jord och mayas cosmovision," säger Miriam med en blick på våra t-shirts. Nej, ingen sådan betydelse där inte, även om allas våra kläder kommunicerar något om vem vi vill vara, så är det inte med en djupare betydelse än så.

Miriam fortsätter, "Det inte bara mönstret som säger något utan även färgerna är viktiga. Det vita står för hoppet, framtiden och ljuset som strömmar ur ögonen."

Här behöver vi fråga lite om vad som menas med ljuset som strömmar ur ögonen? Vi enas om att det är livsenergi, varje persons livsenergi som lyser ur ögonen.

"Den röda färgen står för blodet, mayakvinnornas blod. Den gröna färgen är naturen och den blå, himlen och vattnet.

De långa linjerna runt halsringningen representerar mayakvinnornas liv. Under de långa linjerna finns två kortare linjer (lika långa som kvadraterna). De representerar de liv som inte utvecklas till fullo, för de mayakvinnor som dör för tidigt. De 24 kvadraterna på både fram och baksidan symboliserar de 24 mayasymbolerna samt dygnets 24 timmar. Så hela huipilen kommunicerar egentligen, säger Miriam med ett skratt."

Så hur många huipiles har mayakvinnorna då?

"Oftast har varje mayakvinna en, eller högst två huipiles. De vävs för hand på midjeväv av kvinnan själv och broderas sedan med byns mönster, men mönstret kan även vävas in direkt i tyget. Ofta vävs även ett fel in i väven, helt medvetet, så att väven inte blir fullkomlig. Det är nämligen bara gudarna som kan vara fullkomliga."

Vi funderar ett tag på gudarnas fullkomlighet och njuter av våra limonadas (juice gjord på lime) innan Miriam fortsätter, "Att köpa (vilket väldigt få av mayakvinnorna har möjlighet att göra) en helt ny huipil, speciellt en med mycket mönster på, kostar tusentals kronor. Så kvinnorna använder sina blusar länge och skyddar dem med ett förkläde när de arbetar. När huipilen inte längre går att använda så klipps den sönder och de fina delarna används till att göra en väska, börs eller till en del i ett lapptäcke som sen säljs för att få till en extra inkomst."

Frukosten är slut, dagen ligger framför oss med fler möten, så vi plockar ihop våra anteckningar och betalar notan. Miriam är på väg till Sololá för sina studier i juridik, så vi slår följe på vägen till bussen, "Det finns så mycket mer att berätta egentligen, men det är baserat på vår cosmovision och kan vara ganska komplicerat att ta till sej," sammanfattar Miriam medan vi promenerar uppför Calle Santander.

Mayakvinnor på resande fot.

2010-03-05T13:32:00.011+01:00

I dagarna reser Amparo de León de Rubio tillsammans med Oralia Chopen, båda från mayakooperativet Trama Textiles, till Columbia, Missouri.

"Vi är jätte nervösa!" säger Amparo när vi talas vid på telefon. "I åtta dagar ska vi vara där och undervisa på Stephen's College i Columbia som ligger alldeles nära St. Louis. Och vi ska ge lektioner i hur man väver på midjeväv till eleverna.... helt otroligt roligt!"

Både Amparo och Oralia (som hörs i bakgrunden) är rejält uppspelta och pratar i munnen på varann. Det är en av de otaliga volontärerna som passerat Trama's kontor som bjudit in kvinnorna. Professor Catherine Withrow var volontär för några år sedan och har sedan dess spritt kunskaperna om Trama Textiles och kvinnornas arbete i USA.

Nu har Catherine och eleverna på Stephen's College arbetat ihop pengarna för flygbiljetter och uppehälle samt organiserat resan för Amparo och Oralia.

Kvinnorna kommer att hålla föredrag om kooperativets arbete och historien bakom de vackra textilierna. Guatemalas historia samt den 36-åriga internkonflikt som härjat landet är en viktigt del av lektionerna. Lektioner i historia, spanska, litteratur samt guatemaltekisk konst ligger även det på agendan.

En grupp barn på en närbelägen skola får chansen att lära sej göra små armband samt träffa Amparo och Oralia för att ställa frågor om livet i Guatemala.

Något att tänka på är att varken Amparo eller Oralia talar engelska, och att spanska är deras andra språk. Amparos första språk är mam och Oralias är kiche, som båda är ursprungs -språk och är två av de 23 språk som talas i Guatemala.

Båda har tidigare besökt USA en gång, för att vara med på en varumässa, och anser att det är väldigt spännande med landet i norr, trots språkförbistringen. "Men vi har aldrig fått chansen att berätta vår historia och varför Trama Textiles är så viktigt för alla våra 400 medlemmar" avslutar Amparo samtalet.

Så även om de är nervösa för resan så är det med glädje de ser fram emot att få träffa studenterna för att ge dem en möjlighet att vidga sina vyer när det kommer till världen och hur den är beskaffad, bara en kort flygresa från USA.

Nytt år firas hos mayabefolkningen

2010-03-01T09:42:00.004+01:00

I måndags firade mayabefolkningen i Guatemala. Det nya året 5126 har inträtt enligt den gamla mayakalendern.

Det är Hjortens år.

Hjorten symboliserar i mayakulturen styrka och makt och står för livets fyra energiformer: fysisk, mental, andlig och känslomässig kraft.

Kulturministern Emilio Ajquejay sade att det nya året kommer bli ett då världsmakterna stärks.

Nyårets inträde högtidlighölls runtom i landet med nattliga gudstjänster.

Är du intressera av att veta mer om mayakalendern och dess tideräkning rekommenderar vi ett besök på Carl Johan Calleman's websida: www.calleman.com Därifrån kan du klicka dig vidare till en introduktion i hur mayakalendern fungerar.

Snart dags för en ny frakt.

2010-02-19T14:43:00.007+01:00

Hos kooperativen packas det nu varor för fullt!

Det börjar nämligen bli dags för en ny frakt till Sverige.

Här hemma i Våxtorp väntar vi otåligt på att få packa upp och se alla nya spännande saker som kommer in till våren.

Medan snöovädret viner utanför fönstren pratar jag med Amparo (ordförande i Trama Textile ) på telefon från ett ganska varmt Guatemala. Några av grupperna hinner kanske inte bli klara med sina produkter, men det finns hopp än. Om exakt en vecka ska produkterna lämnas in hos fraktbolaget för vidare befordran till Sverige.

Amparo skrattar när jag berättar om snön som vräker ned och säger "Hoppas sakerna klarar av kylan hos er!" Det hoppas vi också!

På bilden ser ni en ny pärm till A5 block, med en vackert vävd Quetzal. En mycket vanlig fågel som återkommer i olika former på kvinnornas hüipiles (blusar).

Akala' Ajzojolá - de dansande barnen

2010-02-09T13:18:00.021+01:00

Vid vårt besök hos Adimat (kort för Asociacion Ixoq' Aj Queem) i byn San Juan la Laguna som ligger alldeles vid Atitlansjöns strand, lärde vi känna Akala' Ajzojolá -de dansande barnen.
De dansande barnen är en grupp med 15 flickor och pojkar vars mammor alla är medlemmar i kooperativet Adimat. En sak till de alla har gemensamt är att de alla går i skolan.

I Guatemala betalar alla barn en terminsavgift på några hundra quetzales för att ha möjligheten att gå i skolan, samt är tvungna att bära skoluniform.

Det här är en kostnad som tyvärr gör att det finns barn som inte får någon utbildning pga många barn i familjerna och dåliga inkomster som inte täcker kostnaderna för utbildning av hela familjens barnaskara.

Det här projektet startades 2008 genom en donation på 7000 quetzales (ungefär lika mycket i svenska kronor) från en amerikansk student. Genom donationen bekostas en fjärdedel av barnens terminsavgifter och gör det möjligt för dem att få en grundskoleutbildning.

Kvinnorna i kooperativet kan genom försäljning av sina textilier sedan betala resten av terminsavgiften.

"Tanken med Akala' Ajzojolá är att lära barnen värdet av sin maya identitet" berättar Miriam Navichoc, ledare för barngruppen och sekreterare i Adimat.

Tillsammans med styrelsen har man kommit överens om ett antal aktiviteter som barnen ska delta i för att få tillgång till de donerade pengarna.

"Alla bör veta värdet av pengar, hur mycket arbete som krävs. För människor som bara får, utan att prestera något i gengäld, vet inte vad de ska göra när det man får tar slut. Då börjar man ta istället, och då är det fara och färde. Det finns tillräckligt med sådana människor i Guatemala idag. Vi behöver inte skapa fler." säger Miriam bestämt.

För att stärka barnens kulturella band till sin mayaidentitet
och känna stolthet över sina förfäder och historia, träffas gruppen för att tillsammans återfinna sin kultur och upptäcka mayas långa historia.

Det är bland annat lektioner i dans och musik, de traditionella klädedräkterna för både män och kvinnor och deras betydelse. Barnen odlar även grönsaker för att lära sej när det är tid att så och tid att skörda. Hur man odlar och sköter om jorden, gärna på ett hållbart sätt.

Dessutom så städar gruppen stranden i byn för att lära sej om miljön och vikten av att ta hand om naturen.

I dagsläget vet inte gruppen hur länge man kan fortsätta med sitt kulturbärar projekt. Studenten man tidigare fått bidrag av befinner sej nu på resande fot i Indien och har meddelat att det kanske inte finns mer pengar att få.

På Fair Monkey försöker vi nu finna andra samarbetspartner för att om möjligt stötta projektet.

Akala' Ajzojolá tillsammans med Miriam.

2010-02-02T13:02:00.009+01:00

Det har varit tyst på bloggen sen vi åter landade i Sverige. Det tar vi igen nu med lite nyheter från Trama Textiles som skickar foton från några besök hos sina medlemsgrupper.

Oralia Chopen och Amparo Rubio (vice ordförande och ordförande) har åkt runt till de olika grupperna som Trama Textiles består av för att inventera medlemsantalet och dela ut gåvor till medlemmarna inför nyåret.

Det här är ett sätt att få bättre kontroll på hur många kvinnor som faktiskt är medlemmar i grupperna (som sedan är medlem som grupp i Trama Textiles), då det oftast bara är två representanter från varje grupp som kommer till kontoret samt de möten man har inom kooperativet. Dessa representanter förmedlar sedan information från mötena till sin grupp.

Oralia tillsammans med två av medlemmarna i San Rafael Petzal.

Gåvan består av olika matvaror så som ris, pasta, salt, majsmjöl, socker samt blockchoklad (att göra varmt choklad av, något som ofta dricks i festliga sammanhang) och lite godis till barnen.

Maten ligger i en större plast bunke som sedan används till att exempelvis göra majsdegen till familjens tortillas.

Här har alla kvinnorna i San Rafael Petzal, tillsammans med sina barn, fått sina gåvor.

De här besöken är en möjlighet för Amparo och Oralia att samtala direkt med alla kvinnorna, att lyssna och även ta emot förslag på förändringar inom kooperativet som kvinnorna tänkt på.

Inför årsmötet samlas sedan förslagen ihop och diskuteras gemensamt av medlemmarna.

Bland mayakvinnor i Pujujil II

2009-10-25T04:45:00.008+01:00

Det är tidig morgon och vi har redan spenderat flera timmar i olika bussar (Chickenbuss kallas bussarna här, och jag är osäker om det beror på chaufförens sätt att köra -som en galning, eller om det är för att man oftast är ihopklämd som kycklingar i bur?) och vi står nu i vägkanten vid Las Trampas.

Oralia Chopen, vice ordförande i Trama Textiles har tagit med oss för att besöka en grupp kvinnor i byn Pujujil II. Nu behöver vi en pick-up för att kunna komma ända fram till stigen som leder ned genom majsfälten till huset där vi ska träffa gruppen.

Vi hittar en pick-up som lovar att köra oss för 30 quetzales. Vid vägen står även några av gruppens mer långväga medlemmar, Isabel Zet Tzorin tillsammans med sin syster och sin dotter.

Tillsammans ger vi oss iväg nedför berget, ned genom majsfälten. Vyn som breder ut sej är fantastisk, få länder kan mäta sej med Guatemalas natur, allt är grönt och bördigt och vulkaner så långt ögat kan nå. Stigen går brant nedför, samma stig som barnen måste gå uppför varje dag för att komma till skolan.

Hemma hos Teresa Juracan Coc väntar 10 kvinnor. Alla väver midjeväv eller pysslar med maten som vi så småningom ska äta tillsammans.

Vi får oss många historier till livs denna dag. Flera av kvinnorna berättar om sina liv, om de våldsamma konflikter som härjat här under flera år, och som resulterat i att flera av kvinnorna nu är änkor. Hur viktigt det är med den rättvisa handeln och möjligheterna den skapar.

Kvinnorna är verkligen artister när de väver vackra mönster på sina midjevävar och med den kunskapen sätter man mat på bordet och sina barn i skolan. Återigen påminns vi om vikten av det vi skapar här, tillsammans med dessa kvinnor.

Under dagen lär vi känna kvinnorna och vi får även chansen att berätta lite om livet i Sverige, om människorna som köper och använder varorna som skapas här ute på gårdsplanen bland majsfälten.

Så småningom är det dags för lunch, och det blir en intressant upplevelse. Tamalitos (En majsdeg gjord på malen majs och vatten som sedan lindas in i majsblad och sedan ångkokas i en stor gryta över öppen eld.), bruna bönor och en grön ört som plockats på majsfältet ovanför huset. Tillsammans äter vi fem tamalitos, medans Oralia lyckas få i sej 12 helt på egen hand. Måltiden är en traditionell måltid som ofta serveras i hushållen på landsbygden.

Så småningom är det dags att åter vandra uppför stigen för att åka pick-up upp till vägen. Tyvärr så klarar inte riktigt pickupen lasten med kvinnor (vi är åtta stycken) i uppförsbacken utan vi får alla gå av och gå en bit, medans pickupen tar ny fart.

Framme vid vägen igen sätter vi oss och väntar i vägkanten medan de stora chickenbussarna dundrar förbi i svarta moln av rök. Att vänta är något vi fått lära oss här, tålmodigt och utan att försöka "göra" något för att använda tiden. Vår microbuss dyker upp så småningom och vi återvänder hem till Panajachel.

Kvinnorna i El Triunfo

2009-10-24T05:05:00.011+02:00

Vi träffar Nohemi Xoch Par och Balbina Xoch Comes på kontoret hos Asociacion Maya de Desarrollo i Sololá tidigt en morgon. Tillsammans ska vi åka till byn El Triunfo där ca 70 kvinnor som alla är medlemmar i kooperativet väntar på månadens utbetalning. Nohemi är ordförande och Balbina är kassör i kooperativet, båda är ensamstående och bor hos sina föräldrar. Ett val de gjort själva och som gör dem till karriärskvinnor. "Det är svårt att balansera ett arbete och en familj, så därför vill vi hellre arbeta och ha frihet att bestämma själva." säger Noehmi när jag frågar henne om det.

Byn ligger flera bussturer och en lång vandring genom tallskogar och vajande majsfält, nedför, alltid nedför, bergen innan vi kommer fram till samlingslokalen som kooperativet äger. Här samlas man till möten, information, utbildningar och där bearbetas tråden till varpar för midjevävarna innan kvinnorna tar hem den för att väva.

Utanför lokalen hänger härvor av bambutråd i flera olika lila nyanser för att torka i solen, tråd som ska vävas till sjalar på midjevävar och sedan följa med oss hem till Sverige så småningom.

Lokalen är full av kvinnor som tålmodigt väntar på att mötet ska börja. Flera sover där de sitter på sina trästolar. Andra passar på att prata med sina vänner och få sig lite skvaller till livs. Kakchikel är språket som gäller, spanskan är ett dåligt andraspråk för de allra flesta. Stämningen är förväntasfull och glad, alla ser fram emot sin betalning för månadens arbete med sin midjeväv.

Det är dags för utbetalning för de sjalar som kvinnorna vävt under månaden och som de sedan lämnat in till försäljning. Tre till fyra gånger per månad lämnar kvinnorna in sitt hantverk och sedan är det betalning en gång per månad.

Noehmi ropar upp namnen varteftersom det är deras tur och så kommer kvinnan fram till bordet. Då har de med sej sina lappar (oftast innanför blusen, väl ihopvikt) där det antecknats vad varje kvinna lämnat in för varor. En likadan notering finns i journalerna som Noehmi har. Sedan finns det även en liten hög med små skrynkliga lappar framför Noehmi och Balbina. På de lapparna står det antecknat om det funnits några fel på kvinnans arbete och om det eventuella avdrag som ska göras på betalningen. Sedan räknas allt ihop, eventuella avdrag görs och sedan betalas pengarna ut. Balbina har pengarna inknutna i ett tygknyte, ett tygknyte hon haft med sej på bussresan och vandringen. Det är en tidsödande process, men alla är fullt medvetna om hur det går till, och även nöjda med att det sker på ett öppet, noggrant och tydligt sätt.

Kvinnorna väntar tålmodigt under dagen, barnen leker med varann, och vi passar på att prata med kvinnorna medan de väntar. Det blir många samtal och även många frågor om vad vi gör, och vart ligger Sverige egentligen? När vi åter börjar gå, uppför uppför berget, så är det med en fantastisk känsla inuti. Det har varit en underbar dag, och vi har fått möjligheten att vara delaktiga i en process där kvinnor har både möjligheter och vilja att arbeta tillsammans på ett konstruktivt och välorganiserat sätt.

Mellan hopp och förtvivlan.

2009-10-21T05:55:00.003+02:00

Våld=Vardagsmat? Det är frågan vi ställer oss när vi för sjuttioelfte gången får höra om ett överfall. Rån, bortföranden, hot och död ligger alltid som en skugga över de flesta samtalen vi har med människor här i Guatemala.

Mayakvinnorna i kooperativen vi besöker är rädda, det förstår vi ganska omgående. Flera har blivit överfallna och rånade (Jo, även en ensam kvinna med ett barn på ryggen är ett rånoffer här.) och vågar inte längre resa för att sälja sitt hantverk i andra städer så som Antigua eller Guatemala City. Rörelsefriheten är kraftigt begränsad och därmed påverkar det även kvinnornas möjligheter till inkomster. De flesta har familjemedlemmar eller nära vänner som dött efter överfall eller efter bortföranden, och det här är EFTER den internkonflikten som har härjat i Guatemala under 36 år. Det är fred nu, sen 1996, och det borde vara lugnt, men tvärt om, så har våldet eskalerat och ligger nu som en blöt yllefilt över människornas liv i Guatemala.

FN har idag kommit ut med en rapport över våldet i Central Amerika. Guatemala toppar ligan i alla kategorierna Av de ca 2, 8 miljoner vapen som finns i hela Central Amerika, har Guatemala över 1 miljon av alla dessa vapen. Det finns över 800,000 illegala vapen i landet och de används i 82% av de mord som sker. Under 2008 skedde det 48 mord per 100 000 invånare. Tilltron till polisen är låg, så många som 53 % av befolkningen anser att polisen är korrupt och snarare är delaktig i våldet än försöker motarbeta det. En vanlig polislön är ca 2500 kronor i månaden, den lagstadgade minimilön är ca 1850 kronor. Dra era egna slutsatser.

Slutsatsen i FN-rapporten är att osäkerheten i städerna tillsammans med det utbredda våldet, narkotikaflödet, den organiserade brottsligheten och avsaknaden av möjligheter och utbildning gör Guatemala till ett land med dåliga framtidsutsikter. Att komma till rätta med våldet och korruptionen borde ha högsta prioritet, men är än så länge inte särskilt prioriterat.

Något av det "roligaste" rånen berättar José om. När han och flickvännen skulle gå till sporthallen för att träna en förmiddag blev de stoppade av två män med kniv. "Ge oss mobilen!" Flickvännen gråter och vrider sina händer (Mycket smart ska det visa sej, för hon har en alldeles ny och fin förlovningsring på sej, som därmed inte syns och som hon senare får behålla.) och José ger ifrån sej sin mobil till rånarna. Telefonen är 3 år gammal och ser inte riktigt fin ut. Rånarna tar mobilen och tittar på den med avsmak. "Den var inget vidare hörru." säger den ena killen och lämnar sen tillbaka den till en något förvånad José. "Vi kom ut ur fängelset igår vet du, och behöver en telefon, men den där duger ju inte. Och förresten borde ni inte gå omkring här, det kan vara farligt. Ni borde vara mer försiktiga." Rånarna stoppar undan sina knivar och går sen sin väg. Kvar står José och hans flickvän, mycket förvånade, men lättade.

Långt ifrån alla berättelser vi får höra har ett sånt bra slut. Och jo, de blev rånade igen, bara några veckor senare, och då tog rånarna allt. För andra har det varit värre och har haft konsekvenser långt utöver att få ringa till banken och spärra kreditkortet. Samtidigt så finns det hopp här bland mayakvinnorna, och vi njuter av att få vara en del av det positiva som händer när människor har möjlighet att förändra sina liv till något bättre. På så vis har fler möjlighet att påverka sina omständigheter och levnadsbetingelser, och kanske kanske finns det hopp om en bättre framtid i Guatemala, så småningom.

La Tipica Chili Verde

2009-10-16T00:15:00.007+02:00

I onsdags morse tog vi en microbuss till by San Martin Sacatepeque för att besöka gruppen La Tipica Chili Verde.

Vägen slingrade sej genom dalgångarna med höga berg och vackert grönt landskap. Det ser bördigt ut med grödor och majs på fälten som släpar sej uppför bergssluttningarna. Men det är inte hela sanningen. Majskolvarna har torkat där de sitter på plantorna och kommer inte att mogna den här säsongen.

Här, likväl som på flera ställen i Guatemala, har torkan drabbat dem som är fattigast. Baja- och Alta- Verapaz tillsammans med Quiché och Jalapa är de områden som drabbats värst. FN har skickat ett antal miljoner dollar för att stävja den värsta hungern, men det räcker inte långt.

Priset på majs höjs flera gånger i veckan, majs som är själva stapelvaran i kosthållningen hos mayas. Många av kvinnorna vi talat med är oroliga för att inte ha tillräckligt med mat till sina familjer, och man försöker finna tillfälliga arbeten på kaffeplantager (kaffet skördas just nu) för att ha pengar till att köpa den majs som man i vanliga fall odlar själv.

Hos La Tipica Chili Verde har man tagit fram flera nya mönster till de kuddfodral gruppen väver på sina midjevävar. Vi blir förevisade alla nya färger och mönster och det känns fantastiskt att få vara bland så otroligt kreativ och skickliga kvinnor. Midjevävarna är 50 cm breda och ca 6 meter långa och det krävs koncentration för att arbeta fram de nya mönstren. Trådarna i varpen räknas och inslaget läggs in emellan för att även få en fin baksida. Väldigt arbetskrävande. Kvinnorna med sina vävarna med olika mönster får oss att önska att vi hade pengar trillandes ur öronen så vi kunde beställa flera hundra kuddar. För behoven finns och finare hantverk får vi leta efter.

Vävlektioner hos Trama Textiles

2009-10-14T04:03:00.009+02:00

Under två dagar har vi varit hos Trama Textiles i deras kombinerade butik och kontor. Samtalen har handlat om allt från kvalitets kontroll på arbetet till hur det fungerar med volontärerna, samt en hel del skratt . Medlemmarna i Trama Textiles vill gärna veta hur vi arbetar i Sverige och få tips om olika knep och knåp man kan göra för att skapa uppmärksamhet för varorna och bland annat hur man förevisar dem på mässor och annat. Så behövs det en hel del tid. Det blandas högt och lågt i samtalen, allvarliga och lättsamma, om vartannat

Just idag har Monica tillbringat hela dagen med att sätta upp en midjeväv och sedan lära sej väva. Amparo, ordförande i Trama Textiles har tagit tillfället i akt att trumma i oss lite mer kunskap om midjevävandets mer tekniska sidor. Först har Monica nystat upp trådhärvorna till nystan. Sedan följde en spännande process där varpen skulle göras iordning på en träplanka med pinnar på (se bilden).

Därefter kom en mycket komplicerad process där de olika pinnarna skulle in i varpen (helst på rätt ställe) och sedan skulle skälet plockas upp i varpen så det går att väva. På bilden plockar Amparo in en röd glansig tråd i varpen som sedan träs över träpinnen, som tillsammans med den övre lite grövre pinnen sedan bildar skälet.

När väven väl vart färdig så startade själva vävlektionen. Och jag måste säga att Monica är en naturbegåvning. Hon vävde 1 decimeter på ca 1 ½ timme! Mycket bra för en nybörjare enligt Amparo.

Här på Fair Monkey är vi mycket stolta. Så småningom ska Monica även lära sej att göra mönster i väven, små fåglar och annat vackert. Håll tummarna för att det ska fungera och att ni ska kunna få se en midjeväverska i aktion på nästa föredrag.

Laguna Chicabal

2009-10-11T01:48:00.003+02:00

En liten update bara, och tyvarr utan de tre sista bokstaverna i alfabetet.
Monica har kommit pa plats och vi har forflyttat oss fran Panajachel till Quetzaltenango (Xela, X uttalas som kj i kjol ungefar). Har kommer tiden bland annat besta av besok hos Trama Textiles, med 400 medlemmar. Vi ska besoka nagra av grupperna i deras olika byar och aven lara oss att vava pa midjevav. Om vi nu kan lara oss det ;)

Frakten ar pa vag hem till Sverige, allt har lost sej med god hjalp av Sonia pa Cropa Panalpina, vart fraktbolag. Den bor vara framme i slutet av nasta vecka da Karl-Olof och Frank (som inte ar med oss i Guatemala) far rakna igenom allt och fa upp allt pa lagret och ut pa hemsidan.

Idag lordag ( en ledig dag!) har vi bestigit Laguna Chicabal, en vulkan med en sjo nere i kratern. Laguna Chicabal ar en helig plats for maya mam, dar man utfor ritualer for att hedra gudarna, med eldar, boner och lime och rokelse som man kastar i elden. For att ta sej ned i kratern till lagunen sa finns det en trappa med 580 trappsteg, som leder ned genom regnskogen fram till sjon. Det ar verkligen onaturligt vackert och alldeles stilla, det enda som hors ar kolobris som flyger mellan blommorna, och vara andetag. Vi ar pa 2500 meters hojd, sa hjartat far jobba ordentligt.
Nere i kratern sitter vi pa den lilla stranden av vulkansand och njuter av att se molnen rulla nedforkanten pa kratern, for att sedan svepa in oss i dimma.
Nar det ar dags for att ga hem, sa ar det ater 580 trappsteg upp genom regnskogen....

Bråda dagar med frakten.

2009-10-07T16:20:00.003+02:00

Det har varit bråda dagar de senaste dagarna. Det strular en del med vår frakt. Den skulle ha gått redan i tisdags men nu kanske den kan gå på torsdag om pappersarbetet går igenom. I Guatemala måste varje kooperativ ha en exportkod för att kunna exportera sina produkter utomlands. Koden är till för att SAT (Guatemalas Skatteverk) ska få in sin skatt ordentligt. Nu är det strul med ett av kooperativens exportkoder. Springer benen av mej och sitter i möten och telefonsamtal mest hela tiden.

Hade en paus i går kväll, när jag var inbjuden på kvällsfika hos IM:s (Individuell Människohjälp) representant här i Guatemala. Per och Birgitta bor tillsammans med sin dotter Maja i ett väldigt vackert hus med morisk design, högt i tak och två siberian huskys på gården. Det vart en trevlig kväll med mycket samtal om arbetet och livet bland guatemalanerna. Och till fikat fick vi morotskaka, vilken fest!

Nu ska jag sätt mej i en shuttle (minibus) för att åka till flygplatsen i Guatemala city. Där väntar Monica som flög från Sverige igår morse. Med Monicas hjälp ska vi nog kunna lösa det mesta här nere.

Feria i Panajchel 2

2009-10-05T04:11:00.005+02:00

Franciscus av Asis i all sin härlighet på sin plattform. Männen som bär honom "vattnas" med quetzalteca mellan varven av cofradian som följer processionen. Det är en ära att få vara en av bärarna, men en slitsam ära. Vägen är lång och det går sakta, vaggandes, fram. Ibland ställs Franciscus ned framför en affär som behöver välsignas, och personerna som äger affären erbjuder gåvor i form av rökelse och sprit.

Samlade framför kyrkan, med Jesus, Franciscus och Maria bakom ryggen, står cofradian, byns heliga mayapräster. De välsignar Franciscus och människorna, och ger en rejäl tyngd åt händelserna. Det är allvarligt mitt i allt det roliga.

Tal hålls av borgmästaren och ledaren för cofradia. Alla bomber och smällare är tysta.

Sedan händer något. Något riktigt underligt.

Ur högtalarna strömmar "Oh Carol" en riktig 60-talsdänga, upphottad med lite salsatoner, samtidigt som torget fylls av männsikor. Först ser det ut att vara mayakvinnor i traditionella dräkter. Sen inser jag mitt misstag. Det är män. Män utklädda i kvinnodräkter, med peruk, hårband och traditionella sjalar, men framför allt, masker för ansiktet. Sakta börjar de 20-talet männen att dansa...

Det är helt främmande att se. Guatemala är ett land med en stark machista kultur. Att vara homosexuell är att alltid frukta för sitt liv. Männen har drivit machistakulturen så långt att det inte finns utrymme för något annat än "riktiga" män, och kvinnan har bara ett sekundärt värde. Att se dessa män dansa tillsammans, uppklädda i kvinnokläder, (till Oh Carol!) inför flera hundra åskådare får mej att fundera. Antagligen finns det någon anledning, traditioner eller annat, men jag kan inte ens fråga mina närmaste åskådare, för skrattet får mej att kippa efter andan. Det är befriande.

Feria i Panajchel 1

2009-10-05T03:35:00.004+02:00

Oväsendet är öronbedövande. Vi har hamnat mitt i "ferian" som har sin höjdpunkt just idag den 4 oktober. Firandet av Francisco från Assissi, Panajachels skyddshelgon, har pågått sedan spanjorerna invaderade Guatemala. En lång procession med statyer av Jesus, Maria och Franciscus ståendes på stora plattformar som bärs på axlarna av många av byns män tågar fram genom gatorna. Plattformarna är dekorerade med rosa tyg och plastblommor, platsfrukter, speglar och påfågelsfjädrar i massor av olika färger. Processionen vaggar fram, medans byns mayapräster "cofradia" bjuder alla på quetzalteca (guatemaltekisk sprit, ungefär som dåligt hembränt) i stora glas. Framför varje plattform går flera mayakvinnor med rökelse och ljus.

Framme vid kyrkan går processionen in på torget där helgonen står uppställda på parad. Bomber och smatterband gör oss alla halvt döva. Det är stora laddningar med krut som släpps ned i halvmeterhöga rör och sedan tänds på. Smällarna ekar mellan bergen runt sjön, precis som det gjort de senaste dagarna. Igår natt var det omöjligt att sova för alla bomber och fyrverkerier.

Det är mycket traditioner runt ferian, tex. väljs en "reina maya" skönhetsdrottning som ska arbeta med hälsa och upplysning under ett år. Traditionella danser uppförs och religiösa riter utförs. Paraderna avlöser varandra under de 12 dagarna som ferian varar. Så gör även drickandet. Det är inte alls ovanligt att stöta på människor som ligger helt avsvimmade av sprit på gator och torg. Det är som att ett vansinne drabbat befolkningen under ferian.

Samtal i skuggan.

2009-10-03T03:26:00.002+02:00

Lucrecia väver på sin midjeväv och pratar samtidigt med Miriam på tzutuhil. Hon vill berätta för mej hur mycket vävandet betyder för henne och hennes familj men eftersom Lucrecia inte talar spanska får Miriam översätta. (Försöker lägga upp en film, men internetuppkopplingen är för seg, så det får illustreras med en bild tills jag kan hitta någon bättre lösning, sorry!)

Vi vandrar runt i byn San Juan och träffar de olika kvinnorna som är medlemmar kooperativet Adimat. Solen är het, som hammarslag på huvudet, och värmen är tryckande. Det är underbart att få komma in på innergårdarna och sitta i skuggan och prata med kvinnorna medans de väver. Fingrarna pilar snabbt över varpen i väven och skapar vackra mönster. Jag vet hur svårt det är att väva, det krävs koncentration, och här skapas verkligen de vackraste sjalar, medan de pratar , och då och då brister ut i skratt. Förundran och en lätt avundsjuka på kvinnornas kunnande följer mej genom dagen. Att vara så otroligt duktig på något så svårt, är verkligen beundransvärt.

Bland midjevävar i San Juan

2009-10-02T02:55:00.002+02:00

Det har varit svårt för kvinnorna i mayakooperativet Adimat att finna tillräckligt med arbete. Flera av medlemmarna har gått ur kooperativet och har skaffat sej andra inkomster, bl.a. som grönsaksodlare (främst tomater) och som väverskor (egenföretagare). Idag består kooperativet av endast 12 kvinnor, som bestämt sej för att fortsätta arbeta tillsammans. Man har hittat en liten lokal, strax bakom huvudgatan som går genom byn, och där har man startat en liten affär där kvinnornas alster säljs. "Det är väldigt lite försäljning de senaste 4 månaderna, säger Teresa Ujpan, ordförande i kooperativet. Minskad turism och höjningen av priset på bomull har gjort det svårt för oss."

Under dagen så samtalar vi om kvinnornas liv i byn och vad kooperativet har för förutsättningar och önskemål inför framtiden. "Skapa en stark marknad för våra produkter" är ett av önskemålen. Vi går igenom vad kooperativet har för möjligheter att skapa detta, och vad vi kan göra från vårt håll i Sverige. Som ett led i utvecklingen av egna produkter hyr kvinnorna en liten jordlott, en bra bit bort från byn, där man odlar bomull. Bomullen är färgväxande och har tre färger, vit, beige och brun. Av bomullen spinner man sedan tråd som används till midjevävarna.

Under oktober och november har kooperativet bland annat fått utbildning av Intecap i hur man sköter försäljning och skapar efterfrågan. Men det är inte det lättaste att genomföra när det inte finns några inkomster som stödjer de ideér och tankar kvinnorna har. Innan sålde man från en av kvinnornas hus, men det fungerade inte bra. Nu när butiken har startats så fungerar det bättre, men turisterna uteblir.

Vi kommer överens om att Miriam följer med på studiebesök hos Asomadeq, ett större mayakoopperativ i Sololá, för att se hur det drivs och hur kvinnorna där har arbetat fram en marknad för sina produkter. På så sätt kan kooperativen stötta varandra och vara till hjälp, ett utbyte av kunskap, mayakvinnor emellan.

Adimat i byn San Juan la Laguna

2009-10-01T15:19:00.002+02:00

Bråttom bråttom...
Hinner knappt med frukosten, innan det är dags att springa till båten som ska ta mej till San Juan la Laguna. San Juan är en liten mönsterby vid Atitlansjöns kant, som fick se delar av sina hus förstörda under Stan, ovädret som, bara i det här området, begravde en by i lermassor och gjorde vägarna ofarbara och spolande bort broar.
Idag ska jag träffa Adimat, ett kooperativ med ca 25 kvinnor, med Teresa Ujpan som ordförande. Tidigare har kvinnorna odlat egen bomull som de sedan växtfärgat. Men Stan förde med sej kvinnornas odlingar nedför berget ut i sjön. Idag återstår inget av odlingsmarken. Jag hoppas få en uppdatering om läget i kooperativet det här första mötet, för att sen fortsätta med planer för framtiden under nästa.

Atitlansjön

2009-09-30T14:46:00.002+02:00

Dagen har knappt börjat och det är tid att ta sej ned till bryggan där båtarna väntar. Vi ska träffa Tejedoras Teixchel som finns i byn San Pedro la Laguna, vilket betyder en båttur på ca 45 minuter tvärs över sjön. Så här på morgonen är Atitlansjön lugn, knappt en våg, men på eftermiddagen är det ett vådligt äventyr att korsa sjön. Vi hoppas vara tillbaka innan 15 då vinde, xocomil, börjar blåsa upp.
Atitlansjön är 320 meter djup och har inget synligt utlopp, utan underjordiska floder förbinder den med Stilla Havs kusten. Sjön och området runtomkring med alla des vulkaner anses vara något av en helig plats, och det pratas om energier och energiplatser. Vad som är helt säkert är att det finns åtskilliga platser runt om Atitlansjön där mayafolket har sina heliga cermonier där man bränner rökelse, tänder eldar och ber till de gudar och andar som finns i sjön. Lanchan (båt som tar upp till 12 personer) angör bryggan och det är dags att kliva i.

2009-09-30T07:13:00.004+02:00

Här kommer bilderna som hör till föregående inlägg. Som sagt, learning by doing... hav tålamod!

Antonio Perez på kontoret

Två mayakvinnor lär sej sy med hjälp av instruktören.

Byn San Antonio Palopo

På besök i San Antonio

2009-09-30T06:07:00.003+02:00

Besöket hos kooperativet i San Antonio Palopo, som ligger precis vid Atitlan sjöns strand, sker under dygnets hetaste timmar. Vägen till byn slingrar sej efter bergsväggen samtidigt som en fantastisk vy över Atitlansjön och dess vulkaner breder ut sej åt andra hållet. Vi vandrar uppför långa trappor som zick-zackar sej fram mellan husen som verkar hänga rätt ut från berget.
Mötet med Antonio Perez, kooperativets administratör, sker inne på kontoret. Han är lycklig för att kooperativet fått fyra nya symaskiner från en organisation i Kanada. Nu pågår utbildningar för fullt. Under tiden vi samtalar så får två av de kvinnliga medlemmarna i kooperativet pröva lyckan vid symaskinerna. De två mayakvinnorna sitter vid varsin symaskin och lyssnar på instruktören. Under en månads tid, fem dagar i veckan, ska de lära sej att sy.

Vi pratar om hur kooperativet fungerar och hur kvalitetskontrollen sköts. Antonio berättar att det vartannat år väljs i samband med årsmötet, ett råd "Comission de vigilancia" som består av tre personer som är medlemmar i kooperativet. Rådet kontrollerar att kooperativets ekonomi sköts och att kvalitén på de varor som produceras är hög. Om en medlem inte klarar de krav som ställs på arbetet, så blir det avdrag på betalningen. Det låter som tuffa tider, men man ger även mer utbildning till medlemmen för att den ska kunna förändra och förbättra kvaliteten på sitt arbete. Det fungerar väl, säger Antonio, som tillägger att det samtidigt ges hjälp för nytillkommna medlemmar för att de ska kunna komma igång med arbete på ett bra sätt.

Vi gör upp om att komma tillbaka på måndag för att besöka flera av medlemmarna. Innan vi går så tar vi en titt på kooperativets butik som ligger flera nivåer nedanför kontoret (som liksom hänger högt upp på bergsväggen och har en vidunderlig utsikt över sjön). I butiken säljs en del av de varor som produceras, främst till de turister som besöker by, ett bra sätt att få in inkomster i vanliga fall, men nu har turisterna lyst med sin frånvaro de senaste månaderna. Butiken är sprängfylld av färgglada tyger! Det är svårt att slita sej....

Pa plats i Panajachel

2009-09-26T20:12:00.002+02:00

Ar nu antligen framme! Mycket flygplan blev det, men resultatet overvager de estoniska man med stora vinbegar som var mina stolsgrannar i 9 timmar, den otroligt langsamma kon for att komma genom passkontrollen i USA, flygbussen som var nast intill omojlig att hitta i Miami, och till slut, den krokiga (men nyrenoverade) vagen fran Guatemala City till Panajachel. Delade buss med en kille fran Oxfam som ser till att bonder pa landsbygden far hjalp med att forhandla fram bra kontrakt pa sina rattvisemarkta bananer och sitt kaffe nar de saljer dem till stora kedjor (som Tesco) i England. Torkan som harjar i Guatemala (den varsta pa 36 ar) har varit varst pa ostkusten i Petén omradet. Majsen har bara vaxt 1/4 av vad den ska, och nu svalter befolkningen. En sorts karastrof-tillstand har utlysts av president Colom, som bett om hjalp av varldssamfundet.
Sen var det aven den semestrande ingenjoren fran den Guldgruva som har stora problem med utslapp av gifter, som aven Sverige har sina fingrar i. Han ansag att det som eventuellt kunde vara ett problem, nog kunde vagas upp av att gruvan anstallt over 1000 av traktens bonder, samt att man startat en klinik och byggt upp flera skolor. Det var upplysade 4 timmar, samtidigt som Guatemalas landsbyggd bredde ut sej utanfor bilfonstret. Det finns fa lander i varldeln som kan mata sej mot Guatemalas fantastiska natur.

Dagens mote med Tejedoras Teixchel ar flyttat till imorgon. Vaknade av smallar och undrade om det var skottlossning, tills minnet kom tillbaka. Har firar man varandras fodelsedagar med att smalla smatterband (av kinapuffar, inga sma ettores smallare har inte) utanfor porten hos fodelsedagsfiraren. Kvinnan jag bor hos, Kerstin Franklin, ska flytta tillbaka till Sverige sa smaningom, och hade rensat hela huset pa oveflodiga saker. Sa vi styrde kosan till en "gringomercado" (en loppmarknad) dar vi nu salt allting. Pengarna fran forsaljningen gar till mayakooperativet Union y Fuerza de Mujeres, som behover kopa in en ny majskvarn. Den 6 ar gamla kvarnen har lagats sa manga ganger att det inte langre gar att laga mer. Nu vill man aterigen kopa en diseldriven majskvarn. Funderar pa om det inte skulle vara battre med en som drivs med solenergi?

Alldeles snart är det dax för avfärd!

2009-09-22T12:30:00.006+02:00

Så där, nu är det mesta ordnat inför resan. Det är bara själva packningen kvar....

Hela första veckan är inbokad med besök hos kooperativen runt Atitlansjön. Det första redan på lördag hos mayakooperativet Tejedoras Teixchel i byn San Pedro la Laguna.

Starten på resan är tåget från Laholm tidigt på torsdag morgon. Flygrutten går över USA med övernattning i Miami, innan landningen i Guatemala City på fredag eftermiddag. Sedan blir det "shuttle" till Panajachel där jag ska bo de närmaste veckorna. Därifrån går det båtar, bussar och pick-up till de olika kooperativen.

Men först, så ska alltså packningen avklaras...