Nya kunskaper för sömmerskorna i Adimat

Från vänster: Delfina, Dominga, Sara och Miriam

Vilken härligt kreativ vecka vi har haft!
Miriam, Delfina och Dominga, sömmerskor och medlemmar i Adimat i by San Juan la Laguna har haft en bråd vecka. Från tidig morgon fram till klockan 17 har Sara drillat dem i konsten att sy.
”Mira la linia” (titta på randen ) har hörts ett antal gånger (nästan hela tiden). För det är svårt för kvinnorna att förstå hur viktigt det är att ränderna stämmer ihop för att få en riktigt välskräddad produkt. Men visst gör det skillnad, och det håller även de med om i slutet av veckan när de ser sina alster som förbättrats dag för dag.

En mängd olika produkter har sett dagens ljus, nästan alla är Saras design, och vi hoppas att det ska vara något som passar på den svenska marknaden. Vi försöker ta tillvara de kunskaperna som finns inom kooperativet och skapa produkter som kan passa för de olika hantverken. Någon är duktig på bandväv, en annan på att broder medan de flesta är riktiga konstnärinnor på midjeväven. Så att få fram produkter som passar till allas kunskaper är en utmaning.

Sara med resterna av en huipil som använts till
att skapa aftonväskor. Delarna som är kvar används
till detaljer på mindre produkter. 

 Med Saras hjälp har vi även lyckats få fram några riktigt spännande aftonväskor som vi tror mycket på. Mayakvinnorna var själva väldigt stolta över sina aftonväskor som är sydda av återbrukade huipiles (mayablusar). Grymt läckra helt enkelt!  Förstår att ni är nyfikna nu…. och det bör ni vara J

Men vi håller lite på den karamellen ett ögonblick, tills vi har en hel kollektion att visa upp. Då ni, då är det fara och färde i butikerna för väskorna kommer bara att finnas i fyra exemplar av vardera sort. För det beror så klart på huipilen, det går bara att få ut fyra väskor av varje exemplar och de små bitarna som blir kvar av blusen används till andra produkter. Inget spill här inte! Och det är en annan sak som Sara har lärt kvinnorna, att ta tillvara på varenda lite tygbit och se till att använda tyget på ett så bra sätt som möjligt för att inte skapa spill. 

En liten katt fylld av små tygbitar blir en fräck nåldyna.

För det lilla spill som faktiskt blev skapade Sara en nåldyna som stoppades med spillet. Jätteroligt tyckte hela kooperativet, som aldrig sett något liknande. Till historien hör att vi var runt och letade i flera affärer för att hitta en nåldyna för alla nålarna som låg överallt och så småningom hamnade i soporna, men det gick inte att finna. Men nu så finns en ny inhemsk produkt i Guatemala, som dessutom lär kvinnorna att använda varenda liten tygbit till något nytt.

Huipiles -Mayablusar

Fantastiska mayadräkter och vackert hantverk är vad vi omger oss med på denna resan i Guatemala.
Allt textilhantverk har sitt ursprung i klädtillverkningen egentligen. Mayakvinnorna vävde allt tyg som behövdes för det dagliga livet på sina midjevävar och det betyder allt från hela familjens kläder till väskor (kraftiga sjalar som man bär inköpen från marknaden eller bebisen i) till sängfiltarna.

Johanna och Oralia (mor och dotter) från Sololá
i sina traditionella dräkter.

Traditionella huipiles i olika nyanser från San Juan la Laguna

 

På kvinnans huipil (blus) och corte (kjol) kan man se hennes härkomst genom de mönster och färger som kläderna vävts med, på så vis skapades tydliga by-identiteter för de olika mayadräkterna.
När mayakvinnorna skapar Fair Trade produkter till Fair Monkey använder vi oss ibland av återbrukat tyg från huipiles och cortes till väskor eller annat vackert. På så vis lever väven vidare, i en annan form, och mayakvinnan får möjlighet att köpa tråd för att väva sig en ny huipil.

Huipil från Quetzaltenango

På besök hos Adimat i San Juan la Laguna

Ännu en gång åker vi över Atitlansjön för att göra ett besök, denna gång hos mayakooperativet Adimat i byn San Juan la Laguna.

San Juan la Laguna är en av de vackraste byarna runt sjön, där befolkningar är en aktiv del i att ta hand om byn. Vänliga människor säger "God förmiddag" när man råkar mötas på gatan, till och med till ett par "gringos" som vi. Vackra muralmålningar finns överallt och många är de kooperativ som har sina lokaler här. Det erbjuds alltifrån tavlor, vävt hantverk, snidade trämasker, lokalt kaffe till guidade turer som

låter turisterna komma byborna inpå livet. Hela byn sjuder av liv och framåtanda, och man är stolt över sitt ursprung.

Hit har vi kommit för att möta Miriam Navichoc och några av de andra mayakvinnorna i Adimat.

När vi kommer fram till deras lilla butik, inser vi att den växt betydligt! En grupp turister är på besök för att få sig en föreläsning om naturliga växtfärger som gruppen använder och hur man producerar tråd från den egen-odlade bomullen.

Miriam visar fram de olika växterna och garnen med resultatet av färgningarna. På fotot här bredvid ser ni några av de olika färger från tex morot, rödbeta och valnöt. Tre hela ark med olika färger finns det. Sedan visar hon hur man sätter upp en midjeväv och demonstrerar hur den används. Många frågor och foton senare så går gruppen vidare.

"Vi har haft turen att få besök från de guidade

turerna här i byn", säger Miriam försynt. "Vi visar upp vårt hantverk och lär dem lite om vår historia, och i gengäld så får vi en liten del i inkomsterna från turen, samt möjligheten att sälja vårt hantverk."

Det här har gjort att mayakvinnorna vågat ta ett lån på 15,000 Quetzales (ungefär samma i kronor) i den lokala banken för att både rusta upp och utöka affären. Och den har verkligen blivit jättefin, stor och ljus med fina ställningar att visa upp hantverket på. Strax bakom affären, tvärs över innergården finns dessutom ett väldigt intressant museum som berättar om mayas historia,

en extra bonus för besökare.

Adimat har även utökats med tre nya medlemmar, något som betyder att det finns inkomster för fler personer, alltså något väldigt hoppfullt för framtiden. Teresa, ordförande i Adimat, berättar om deras planer för framtiden och hur de funderar över fler medlemmar.

"Ju fler vi kan vara, desto mer betyder det för människorna i byn," filosoferar Teresa.

Vi kan bara hålla med och bistå med mer arbete, för det är arbetet som skapar förändringen.

Efter att ha beundrat affären, med pauser för

nya grupper med turister, sätter vi oss ned för att gå igenom några nya produkter inför hösten. Det blir mycket samtal om färger och hur man kan kombinera dessa, samt diskussioner om hur man kan göra de nya väskorna.

Tillsammans bestämmer vi ett nytt möte om tio dagar, då vi ska träffa hela kooperativet för att prata om framtiden samt intervjua alla medlemmarna. Då får vi nog också se en försmak på några av de nya modellerna. När vi lämnar Adimat så är det med en skön känsla i själen, för dessa fantastiska kvinnor är helt överväldigande positiva, fyllda av mod och tro på framtiden.