Betydelsen av en hüipil

En morgon i Panajchel möts vi över frukost ute i caféets trädgård för att gå igenom en del arbete samt umgås lite grann. Det är riktigt varmt och solen skiner ned på oss genom lövverket.

Miriam Navichoc från Asociacion Ixoq' Aj Queem börjar prata om huipilen, blusen, hon bär.

"Varje mayaby har sin egen traditionella dräkt, en för kvinnan och en för mannen, med sina egna särpräglade mönster. Det här gör det möjligt att identifiera vilken by personen kommer ifrån, samt vilken ställning personer har i byn. Idag är det mest mayakvinnorna som använder sin dräkt då de flesta av männen har övergått till västerländska kläder. Hela huipilen har invävda betydelser för moder jord och mayas cosmovision," säger Miriam med en blick på våra t-shirts. Nej, ingen sådan betydelse där inte, även om allas våra kläder kommunicerar något om vem vi vill vara, så är det inte med en djupare betydelse än så.

Miriam fortsätter, "Det inte bara mönstret som säger något utan även färgerna är viktiga. Det vita står för hoppet, framtiden och ljuset som strömmar ur ögonen."

Här behöver vi fråga lite om vad som menas med ljuset som strömmar ur ögonen? Vi enas om att det är livsenergi, varje persons livsenergi som lyser ur ögonen.

"Den röda färgen står för blodet, mayakvinnornas blod. Den gröna färgen är naturen och den blå, himlen och vattnet.

De långa linjerna runt halsringningen representerar mayakvinnornas liv. Under de långa linjerna finns två kortare linjer (lika långa som kvadraterna). De representerar de liv som inte utvecklas till fullo, för de mayakvinnor som dör för tidigt. De 24 kvadraterna på både fram och baksidan symboliserar de 24 mayasymbolerna samt dygnets 24 timmar. Så hela huipilen kommunicerar egentligen, säger Miriam med ett skratt."

Så hur många huipiles har mayakvinnorna då?

"Oftast har varje mayakvinna en, eller högst två huipiles. De vävs för hand på midjeväv av kvinnan själv och broderas sedan med byns mönster, men mönstret kan även vävas in direkt i tyget. Ofta vävs även ett fel in i väven, helt medvetet, så att väven inte blir fullkomlig. Det är nämligen bara gudarna som kan vara fullkomliga."

Vi funderar ett tag på gudarnas fullkomlighet och njuter av våra limonadas (juice gjord på lime) innan Miriam fortsätter, "Att köpa (vilket väldigt få av mayakvinnorna har möjlighet att göra) en helt ny huipil, speciellt en med mycket mönster på, kostar tusentals kronor. Så kvinnorna använder sina blusar länge och skyddar dem med ett förkläde när de arbetar. När huipilen inte längre går att använda så klipps den sönder och de fina delarna används till att göra en väska, börs eller till en del i ett lapptäcke som sen säljs för att få till en extra inkomst."

Frukosten är slut, dagen ligger framför oss med fler möten, så vi plockar ihop våra anteckningar och betalar notan. Miriam är på väg till Sololá för sina studier i juridik, så vi slår följe på vägen till bussen, "Det finns så mycket mer att berätta egentligen, men det är baserat på vår cosmovision och kan vara ganska komplicerat att ta till sej," sammanfattar Miriam medan vi promenerar uppför Calle Santander.