Årsmöte hos Cooperativa Artesanal San Antonio Palopo

Lördag klockan 09,00 samlas ca 40 av Cooperativa Artesenal San Antonio Palopo's medlemmar till årsmöte. Salen är dekorerad med vackra blå, lila och ljusblåa band i taket och golvet är täckt av nyplockade barr. Så fort någon går på barren luktar det tallskog. Det är mest kvinnor som närvarar vid årsmötet, samt en mindre grupp män. Folket droppar in under morgonen, och så småningom tar stolarna slut och folket börjar sitta på golvet. Glädjande nog är det mest kvinnorna som ifrågasätter och kommer med kommentarer under årsmötet.

Carlos, som är revisor för kooperativet, går igenom den ekonomiska redovisningen samt balansrapporten. Allt är uppskrivet på stora ark och gås igenom noggrant av Carlos som samtidigt uppmuntrar medlemmarna att fråga och fundera över siffrorna. Innan genomgången så har han pratat om vikten av att skapa en gemensam framtid, att arbeta tillsammans, för att tillsammans nå målet av förbättrade livsvillkor för medlemmarna. Hela genomgången görs på kakchikel vilket är dialekten som talas i kooperativet. Alla genomgångar och allt som ska bestämmas på årsmötet görs på kakchikel, så att alla kan delta och alla kan förstå vad som sägs.

Inför valet av styrelse och Comision de Vigilancia (som är ansvarig för kvalitetskontrollen samt även är de som löser konflikter mellan medlemmar och har yttersta kontrollen och ansvaret för kooperativet) så hade era utsända från Fair Monkey ett litet brandtal om vikten av kvinnlig representation i styrelsen och i Comision de Vigilancia. Hälften av medlemmarna i kooperativet är kvinnor, men de är inte över huvudtaget med där besluten tas. Även vise ordförande försökte få kvinnorna att ställa upp på valbar plats och peppa dem till deltagande. Det har skett flera utbildningar för de kvinnliga medlemmarna för att de ska kunna vara med i styrelsearbetet och veta vad det innebär. Tyvärr så valdes inte en enda kvinna in i varken styrelse eller Comision. När vi frågade några av kvinnorna varför, så sa de att det var männens område.

Här visas valresultatet upp efter att varje medlem offentligt uttalat på vilken person man ville lägga sin röst på. Flest röster fick ordförandeposten, sen vise ordförande, trean blev sekreterare etc. Vår förhoppning är att det till nästa val kommer att finnas flera kvinnor i styrelsen, samt att även kvinnorna själva inser vikten av att vara deltagare där besluten tas. Tillsammans med den nya styrelsen ska vi försöka få fram de mekanismer som möjliggör kvinnligt deltagande.

Magdaleno Ramirez valdes till ordförande (längst till vänster), Juan Perez Dias till vise ordförande, Pedro Sicajan Perez sekreterare, Pedro Diaz första vocal och Francisco fortsatte som kassör.

I Comision de Vigilacia valdes Rudy Sicajan Siray till ordförande (längst till vänster), Pedro Calabay Perez till sekreterare och Pablo Perez Perez till första vocal.

En av kooperativets nyaste förgreningar är produktion av dricksvatten. Efter stormen Agatha var det många hushåll som stod utan vatten under lång tid och som en följd av det blev många människor sjuka. För att hjälpa befolkningen i byn, samt även tjäna en mindre summa pengar, så bestämde sej kooperativet för att ta fram rent dricksvatten som man sedan har börjat distribuera. Vattnet säljer de för hälften (ca 7 kronor för 19 liter) av det normala priset (ca 16 kronor) som de andra bolagen tar för samma kvantitet vatten.

Påskförberedelser i Guatemala och nya varor till Sverige

Påsken kanske känns långt borta, men här i Guatemala så har man börjat med fastan. Parader med religiösa motiv, ofta med hundratals deltagare, avlöser varandra fram till den hejdundrande avslutningen vid påskhelgen. Det är fantastiskt att se och befolkningen går man ur huse för att titta på och vandra med. Samtidigt som många strävar efter att ha en extra slant vid påsken för att kunna ge sin familj lite speciell mat samt även kunna delta i några av festligheterna så kommer det nyheter om ökade priser på livsmedel. Majsen, som är stapelvaran i maten har höjts från 180 kr till 260 kronor per 100 kg och många av de andra spannmålen har höjts med ca 20-30 %. En otroligt saftig ökning som det är svår för många familjer att betala. Ökningen av spannmålspriserna beror till stor del på spekulationer och bränslebrist efter stormen Agatha.

7,5 miljoner kvinnor bor i Guatemala (enligt INE, Instituto Nacional de Estadística) och Fair Monkey arbetar tillsammans med några av dem. På bilden ser ni några av skådespelarna i Museo Vivo (Levande Museum) som precis har startat med sina föreställningar. Här har mayakvinnorna en liten teaterföreställning samt visar upp 17 olika dräkter från departementet Sololá, allt för att presentera den mycket levande kulturen som finns här i området. Det här är ett av många sätt där kvinnor arbetar med att hålla kulturen levande.

Ett annat sätt att hålla traditioner och kultur levande är att få rättvist betalt för sitt arbete. Den alldeles nya styrelsen hos Asomadek ser till att de 170 medlemmarna har fullt upp med att väva på sina midjevävar och på så vis behålla och utveckla den urgamla kunskapen med midjevävandet.

Dominga har tillsammans med en kanadensisk designer utvecklat en ny bambusjal, denna gången utan chenill! "Det är färgerna från Atitlansjön som vi har inspirerats av" säger Dominga medan hon gör i ordning varpen till midjeväven. " Det är väldigt viktigt att spänningen blir likadan över hela varpen, annars så tappar sjalen sin form och faller inte lika vackert" fortsätter hon. Vi har stora förhoppningar om att få med oss några prover hem till Sverige när vi återvänder.

Här är några väl-packade säckar med bambusjalar och ponchos på väg ned till fraktbolaget i kooperativets van, för att så småningom landa på Fair Monkey kontoret i Våxtorp.

Hos Trama Textiles var det glada miner när frakten väl var packad! 12 välfyllda lådor med hantverk från 400 mayakvinnor, det är verkligen något att vara glad över. Håll utkik på vår hemsida www.fairmonkey.se där allt snart finns för beskådan. Nu när frakten väl är överstökad på den här sidan av jorden (ni får fortsätta med den i Svedala...) så ska vi övergå till att skapa några helt nya varor tillsammans med mayakooperativen. Ett alldeles sprillans nytt samarbete med två duktiga designers i "Knätofs" har gett många ideer, men framför allt nya läckra produkter som kommer till höstkollektionen. Titta gärna in på Maria och Anna's hemsida http://www.knatofs.com/ och bli inspirerade.

Livet i Guatemala mellan möten och huvudkudde

Några har funderat över hur vi har det i Guatemala när vi är här och arbetar tillsammans med mayakooperativen. Så här kommer några bilder samt rader om livet på resande fot.

Vi bor i byn Panajachel, en av 13 byar, som ligger alldeles invid Atitlansjön, en sjö som är helt omringad av vulkaner, den största Vulkan Atitlán är på 3537 meter. Sjön är 8 km från norr till söder och 18 km från öster till väster. Medel-djupet är ca 300 meter. Panajachel har drygt

20 000 invånare och är en riktig turistmagnet både för långväga resenärer och guatemalteker.

Gamla skolbussar från USA har fått nytt liv och avtjänar sin pension rullandes på Guatemalas slingriga vägar. Chaufförerna har alla aspirationer på att vara med i Formula 1, så det går fort! Avgasmolnen står som plymer från bussen och det är inte direkt miljödisel med partikelfilter som används. Avgaserna är ett riktigt miljöproblem i alla större städer och byar i Guatemala. När vi är ute och besöker kvinnogrupperna så är det "chicken bus" (som det kallas här) eller bakpå ett pick-up flak fullt av människor (så fullt att det allt som oftast gnistrar när man åker över fartguppen), som är de transporter som står till buds.

På många av torgen i byarna syns vattenbehållare uppsatta av kommunen för att invånarna ska ha rent vatten. Efter de senaste regnen, speciellt efter ovädret Agatha, så har det varit svårt med tillgång till rent dricksvatten. De flesta dricker vatten på flaska (om man har det någorlunda bra ställt ekonomiskt) för att slippa få tex amöba. Vi får vatten levererat i 19 liters dunkar till vår lägenhet två gånger i veckan till en kostnad av 32 kronor.

Frukt och grönt (samt en hel del annat som tex stearinljus, som behövs för de ofta förekommande strömavbrotten) köper vi på den lokala marknaden. En hel del prutande krävs, och en och annan skojare passerar också. För andra saker som mjölk, salt, pasta etc. så finns den lokala, lite större livsmedelsbutiken som påminner en del om Netto i sin utformning.

Tomater, limé och avocado är stapelvaror i vårt hushåll. Alla grönsaker måste desinficeras innan man kan äta dem, oftast med en klor-luktande vätska som hälls i vatten och som man sedan lägger i alla grönsakerna i minst fem minuter. Det är en ganska omständig process att laga mat.

Vi hyr en lägenhet mitt i byn, med kök så vi kan ha eget hushåll, något som underlättar livet en hel del. Lägenheten är väldigt enkel med ett sovrum, ett matrum, kök med den allra enklaste utrustningen samt ett badrum. På framsidan finns en lite gräsmatta och trädgård, perfekt att äta frukost på. Granntupp med äggsjuka hönor ingår, samt även musikskola i huset bredvid (många trumpetlektioner blir det, och framstegen verkar små...).

Tvättmaskin (Pila) ingår också. Kräver en del handkraft och det finns bara ett program, handtvätt i kallvatten. Som tur är så torkar tvätten superfort i det varma vädret.

Frank arbetar med laptopen i vardagsrummet. Vi har lyckats ordna mobilt bredband och slipper därmed att sitta på internetcaféer när vi arbetar, och skriver bloggen tex. Med internet har vi också möjlighet att hålla kontakten med kontoret hemma i Sverige, samt med våra familjer.

Pannkaksfrukost med lönnsirap serveras ofta, men lika gärna äggröra med tomat och lök, eller yoghurt med cornflakes. Våra två (!) koppar (julklapps-koppen och födelsedags-koppen), som sagt, inte särskilt välutrustat kök. Stadig frukost är ett måste för arbetsdagarna är ofta långa och vi har inte alltid möjlighet att äta lunch i rimlig tid. Nötter, russin och vatten är nödlösningen tills vi har möjlighet att äta igen.

Det är verkligen inte ett liv i sus och dus på våra resor till Guatemala. På bilden är de handtvättade kläderna upp-hängda runt hela bakgården, på den improviserade bambu-torkställningen. Morgnarna startas med den närliggande kyrkans klockringning 06.30 för att sen upprepas 07.00, först några försiktigt klämtande slag för att sedan övergå till spastiska klämtanden i fem minuter. Omöjligt att sova över :)

På besök hos Adimat i San Juan la Laguna

Ännu en gång åker vi över Atitlansjön för att göra ett besök, denna gång hos mayakooperativet Adimat i byn San Juan la Laguna.

San Juan la Laguna är en av de vackraste byarna runt sjön, där befolkningar är en aktiv del i att ta hand om byn. Vänliga människor säger "God förmiddag" när man råkar mötas på gatan, till och med till ett par "gringos" som vi. Vackra muralmålningar finns överallt och många är de kooperativ som har sina lokaler här. Det erbjuds alltifrån tavlor, vävt hantverk, snidade trämasker, lokalt kaffe till guidade turer som

låter turisterna komma byborna inpå livet. Hela byn sjuder av liv och framåtanda, och man är stolt över sitt ursprung.

Hit har vi kommit för att möta Miriam Navichoc och några av de andra mayakvinnorna i Adimat.

När vi kommer fram till deras lilla butik, inser vi att den växt betydligt! En grupp turister är på besök för att få sig en föreläsning om naturliga växtfärger som gruppen använder och hur man producerar tråd från den egen-odlade bomullen.

Miriam visar fram de olika växterna och garnen med resultatet av färgningarna. På fotot här bredvid ser ni några av de olika färger från tex morot, rödbeta och valnöt. Tre hela ark med olika färger finns det. Sedan visar hon hur man sätter upp en midjeväv och demonstrerar hur den används. Många frågor och foton senare så går gruppen vidare.

"Vi har haft turen att få besök från de guidade

turerna här i byn", säger Miriam försynt. "Vi visar upp vårt hantverk och lär dem lite om vår historia, och i gengäld så får vi en liten del i inkomsterna från turen, samt möjligheten att sälja vårt hantverk."

Det här har gjort att mayakvinnorna vågat ta ett lån på 15,000 Quetzales (ungefär samma i kronor) i den lokala banken för att både rusta upp och utöka affären. Och den har verkligen blivit jättefin, stor och ljus med fina ställningar att visa upp hantverket på. Strax bakom affären, tvärs över innergården finns dessutom ett väldigt intressant museum som berättar om mayas historia,

en extra bonus för besökare.

Adimat har även utökats med tre nya medlemmar, något som betyder att det finns inkomster för fler personer, alltså något väldigt hoppfullt för framtiden. Teresa, ordförande i Adimat, berättar om deras planer för framtiden och hur de funderar över fler medlemmar.

"Ju fler vi kan vara, desto mer betyder det för människorna i byn," filosoferar Teresa.

Vi kan bara hålla med och bistå med mer arbete, för det är arbetet som skapar förändringen.

Efter att ha beundrat affären, med pauser för

nya grupper med turister, sätter vi oss ned för att gå igenom några nya produkter inför hösten. Det blir mycket samtal om färger och hur man kan kombinera dessa, samt diskussioner om hur man kan göra de nya väskorna.

Tillsammans bestämmer vi ett nytt möte om tio dagar, då vi ska träffa hela kooperativet för att prata om framtiden samt intervjua alla medlemmarna. Då får vi nog också se en försmak på några av de nya modellerna. När vi lämnar Adimat så är det med en skön känsla i själen, för dessa fantastiska kvinnor är helt överväldigande positiva, fyllda av mod och tro på framtiden.

Äntligen i Guatemala igen!

Nu är Fair Monkey på plats i Guatemala för att träffa alla kooperativen som vi samarbetar med.

I en månads tid ska vi resa runt och besöka mayakvinnorna, höra vad som hänt sen sist och samtala om behov för framtiden samt utveckla nya varor.

Vi börjar med ett besök hos Asomadek i Sololá.

Redan när vi öppnar grinden för att komma in på området möts vi av förändringar. Två killar håller på att bygga om delar av kontoret och färgeriet för att skapa en bättre ingång för besökare till

kooperativet. Idag får man passera genom

färgeriet och det kan vara lite besvärligt. Framför allt så stör man mitt i färgningen.

Ovanför allt byggmaterial hänger härvor av nyfärgat bambugarn på tork, svarta, lila och olika gröna nyanser lyser upp innergården.

Idag ska vi träffa Maria som är kvalitetsansvarig på Asomadek för att arbeta fram nya modeller på bambusjalarna. Men först är det ett kärt återseende med Odilia som är administratör och som sitter på kontoret. Det är Odilia som håller i bokföringen och ser till att kooperativet har ordning på ekonomin. Odilia berättar att det har

varit få beställningar under första delen av året,

och att kvinnorna varit oroliga, men nu så börjar

det komma in fler beställningar igen och det är full fart på midjevävarna hos alla de 175 mayakvinnorna som är medlemmar i kooperativet.

Tillsammans med Maria börjar vi titta på de nya sjalarna som designats sen sist och även några nya väskor. Många, många fina sjalar och framförallt många läckra färgkombinationer!

Efter ett par timmars arbete med de nya modellerna så är det dags för att ta fram de nya

färgkombinationerna till sjalarna.

Rosa som är ansvarig för färgningen kommer med flera pärmar med färgprover för att vi ska hitta rätt nyanser. Många diskussioner och färgprover senare så har vi hittat en skala vi gillar allesammans, och som vi tror kan fungera bra i Skandinavien.

Rosa sätter genast igång med att blanda färgerna för de nya sjalarna. För varje nyans finns en blandning av färger som ska vägas in och för att få det helt korrekt så har Rosa en lista med

instruktioner till varje blandning. Varje gram är viktigt för att få till rätt nyans, och Rosa som är en expert på att få till rätt färger säger att det inte är så lätt som det ser ut, hon har gått flera utbildningar för att lära sig hantera färgerna och skapa de olika nyanserna.

När vi lämnar Asomadek sist på eftermiddagen för att ta bussen ned till Panajachel igen så är det fortfarande full fart hos kvinnorna. Två beställningar ska packas och skickas iväg och sen ska de nya modellerna gås igenom.

Vi har ingen tvivel om att det kommer att bli spännande att se de nya proverna, och se dem, det kommer vi göra innan turen går till Sverige igen. Och om bara en vecka ska vi träffa den nyvalda styrelsen för att gå igenom olika planer för framtiden samt lära känna varandra, något som är väl så viktigt när vi alla i vanliga fall befinner oss många hundra mil bort från varandra.