söndag 20 mars 2011

Livet i Guatemala mellan möten och huvudkudde

Några har funderat över hur vi har det i Guatemala när vi är här och arbetar tillsammans med mayakooperativen. Så här kommer några bilder samt rader om livet på resande fot.
Vi bor i byn Panajachel, en av 13 byar, som ligger alldeles invid Atitlansjön, en sjö som är helt omringad av vulkaner, den största Vulkan Atitlán är på 3537 meter. Sjön är 8 km från norr till söder och 18 km från öster till väster. Medel-djupet är ca 300 meter. Panajachel har drygt
20 000 invånare och är en riktig turistmagnet både för långväga resenärer och guatemalteker.

Gamla skolbussar från USA har fått nytt liv och avtjänar sin pension rullandes på Guatemalas slingriga vägar. Chaufförerna har alla aspirationer på att vara med i Formula 1, så det går fort! Avgasmolnen står som plymer från bussen och det är inte direkt miljödisel med partikelfilter som används. Avgaserna är ett riktigt miljöproblem i alla större städer och byar i Guatemala. När vi är ute och besöker kvinnogrupperna så är det "chicken bus" (som det kallas här) eller bakpå ett pick-up flak fullt av människor (så fullt att det allt som oftast gnistrar när man åker över fartguppen), som är de transporter som står till buds.
På många av torgen i byarna syns vattenbehållare uppsatta av kommunen för att invånarna ska ha rent vatten. Efter de senaste regnen, speciellt efter ovädret Agatha, så har det varit svårt med tillgång till rent dricksvatten. De flesta dricker vatten på flaska (om man har det någorlunda bra ställt ekonomiskt) för att slippa få tex amöba. Vi får vatten levererat i 19 liters dunkar till vår lägenhet två gånger i veckan till en kostnad av 32 kronor.
Frukt och grönt (samt en hel del annat som tex stearinljus, som behövs för de ofta förekommande strömavbrotten) köper vi på den lokala marknaden. En hel del prutande krävs, och en och annan skojare passerar också. För andra saker som mjölk, salt, pasta etc. så finns den lokala, lite större livsmedelsbutiken som påminner en del om Netto i sin utformning.
Tomater, limé och avocado är stapelvaror i vårt hushåll. Alla grönsaker måste desinficeras innan man kan äta dem, oftast med en klor-luktande vätska som hälls i vatten och som man sedan lägger i alla grönsakerna i minst fem minuter. Det är en ganska omständig process att laga mat.
Vi hyr en lägenhet mitt i byn, med kök så vi kan ha eget hushåll, något som underlättar livet en hel del. Lägenheten är väldigt enkel med ett sovrum, ett matrum, kök med den allra enklaste utrustningen samt ett badrum. På framsidan finns en lite gräsmatta och trädgård, perfekt att äta frukost på. Granntupp med äggsjuka hönor ingår, samt även musikskola i huset bredvid (många trumpetlektioner blir det, och framstegen verkar små...).
Tvättmaskin (Pila) ingår också. Kräver en del handkraft och det finns bara ett program, handtvätt i kallvatten. Som tur är så torkar tvätten superfort i det varma vädret.
Frank arbetar med laptopen i vardagsrummet. Vi har lyckats ordna mobilt bredband och slipper därmed att sitta på internetcaféer när vi arbetar, och skriver bloggen tex. Med internet har vi också möjlighet att hålla kontakten med kontoret hemma i Sverige, samt med våra familjer.
Pannkaksfrukost med lönnsirap serveras ofta, men lika gärna äggröra med tomat och lök, eller yoghurt med cornflakes. Våra två (!) koppar (julklapps-koppen och födelsedags-koppen), som sagt, inte särskilt välutrustat kök. Stadig frukost är ett måste för arbetsdagarna är ofta långa och vi har inte alltid möjlighet att äta lunch i rimlig tid. Nötter, russin och vatten är nödlösningen tills vi har möjlighet att äta igen.
Det är verkligen inte ett liv i sus och dus på våra resor till Guatemala. På bilden är de handtvättade kläderna upp-hängda runt hela bakgården, på den improviserade bambu-torkställningen. Morgnarna startas med den närliggande kyrkans klockringning 06.30 för att sen upprepas 07.00, först några försiktigt klämtande slag för att sedan övergå till spastiska klämtanden i fem minuter. Omöjligt att sova över :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar