Lucrecia väver på sin midjeväv och pratar samtidigt med Miriam på tzutuhil. Hon vill berätta för mej hur mycket vävandet betyder för henne och hennes familj men eftersom Lucrecia inte talar spanska får Miriam översätta. (Försöker lägga upp en film, men internetuppkopplingen är för seg, så det får illustreras med en bild tills jag kan hitta någon bättre lösning, sorry!)
Vi vandrar runt i byn San Juan och träffar de olika kvinnorna som är medlemmar kooperativet Adimat. Solen är het, som hammarslag på huvudet, och värmen är tryckande. Det är underbart att få komma in på innergårdarna och sitta i skuggan och prata med kvinnorna medans de väver. Fingrarna pilar snabbt över varpen i väven och skapar vackra mönster. Jag vet hur svårt det är att väva, det krävs koncentration, och här skapas verkligen de vackraste sjalar, medan de pratar , och då och då brister ut i skratt. Förundran och en lätt avundsjuka på kvinnornas kunnande följer mej genom dagen. Att vara så otroligt duktig på något så svårt, är verkligen beundransvärt.
Roligt att följa dina äventyr
SvaraRaderaHälsningar från Hoo